2011-02-22 | 13:37:54 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 21
-It's really hot out today.. do u wanna do something special? frågade jag justin och gick tillbaka mot min walk in.
-hm, nope i dont think so. just chill maybe? sa han och slängde av sig täcket och reste sig upp och gick och kollade ut genom fönstret.
-Sure.. I just need a bikini! sa jag och började bli lite smått irriterad över att jag inte hittade den.
-haha girls. svarade justin och gick emot mig. -Crap, how much clothing have u!? utbrast Justin när han kom in i min garderob.
-U know.. my dad have bought like everything.. svarade jag.
-God bless that I'm a guy! sa Justin och kollade på mig.
-Haha god bless that you're so wonderful! sa jag och log emot Justin.
-aw sweetie. svarade justin och tog ett steg frammåt så han kom nära mig.
han gav mig en mjuk kram och sa till mig att byta om så vi kunde gå ner till poolen.
-So u did'nt think about to give me a kiss? sa jag med ironisk röst när justin var påväg ut från garderoben.
-next time babe. vände sig justin om och blinkade.
När vi båda hade bytt om gick vi ner till undervåningen för att göra en varsin smoothie för att sedan gå ut och lägga oss vid våran pool.
precis när vi var påväg ut så kom mamma och pappa in.
-Jaha, vart ska ni? frågade jag.
-Vi tänkte gå och shoppa en stund. vill ni följa med? undarade mamma och log mot Justin utan att tönka på att han inte förstog.
justin bara stog och flinade.
-I dont think he understood that. sa jag och blinkade mot mamma.
-Ou ofc. sorry, Anyway.. we're going to the city and shop. I just wondering if u guys.. yeah u know. sa mamma lite osäkert och kollade på mig och justin en andra gång.
-We stay here. svarade jag och började gå ut mot solstolarna.
-Have fun vände sig Justin om och sa till mina föräldrar. sötunge!
Strax efter mig la han sig ner på solstolen bredvid mig.
-I don't wanna go back to Sweden now when u are here. sa jag och kollade på Justin.
-but when u get back here.. We going to Bahamas! sa justin och log stort och kolalade på mig.
-What? Bahamas? what should we do there? sa jag förvånat.
Jag hinner inte skriva klart hela.. ska tydligen till Stockholm om en halv timme! brååådis. vi hörs på söndag biebs. puss!
BY:emma.t
-hm, nope i dont think so. just chill maybe? sa han och slängde av sig täcket och reste sig upp och gick och kollade ut genom fönstret.
-Sure.. I just need a bikini! sa jag och började bli lite smått irriterad över att jag inte hittade den.
-haha girls. svarade justin och gick emot mig. -Crap, how much clothing have u!? utbrast Justin när han kom in i min garderob.
-U know.. my dad have bought like everything.. svarade jag.
-God bless that I'm a guy! sa Justin och kollade på mig.
-Haha god bless that you're so wonderful! sa jag och log emot Justin.
-aw sweetie. svarade justin och tog ett steg frammåt så han kom nära mig.
han gav mig en mjuk kram och sa till mig att byta om så vi kunde gå ner till poolen.
-So u did'nt think about to give me a kiss? sa jag med ironisk röst när justin var påväg ut från garderoben.
-next time babe. vände sig justin om och blinkade.
När vi båda hade bytt om gick vi ner till undervåningen för att göra en varsin smoothie för att sedan gå ut och lägga oss vid våran pool.
precis när vi var påväg ut så kom mamma och pappa in.
-Jaha, vart ska ni? frågade jag.
-Vi tänkte gå och shoppa en stund. vill ni följa med? undarade mamma och log mot Justin utan att tönka på att han inte förstog.
justin bara stog och flinade.
-I dont think he understood that. sa jag och blinkade mot mamma.
-Ou ofc. sorry, Anyway.. we're going to the city and shop. I just wondering if u guys.. yeah u know. sa mamma lite osäkert och kollade på mig och justin en andra gång.
-We stay here. svarade jag och började gå ut mot solstolarna.
-Have fun vände sig Justin om och sa till mina föräldrar. sötunge!
Strax efter mig la han sig ner på solstolen bredvid mig.
-I don't wanna go back to Sweden now when u are here. sa jag och kollade på Justin.
-but when u get back here.. We going to Bahamas! sa justin och log stort och kolalade på mig.
-What? Bahamas? what should we do there? sa jag förvånat.
Jag hinner inte skriva klart hela.. ska tydligen till Stockholm om en halv timme! brååådis. vi hörs på söndag biebs. puss!
BY:emma.t
2011-02-20 | 22:05:02 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 20
jag kommer så snart som möjligt få slut på den här novellen, om jag inte får någon ide om hur jag ska fortsätta, annars börjar jag på en ny som jag har grymma planer för! ;)
men enjoy episode 20 nu! :D
Jag gick sakta mot sängen och la mig bredvid honom. Vi bara låg och kollade på varandra. Det var så skönt att jag kunde vara mig själv med honom.
Han lyfte lätt på sig och satte handen i sängen, sedan böjde han sig ner och pussade på min panna.
-Emily.. I did'nt answear before, but.. I love u too! sa han och kollade på mig med sina vackra glittrande ögon.
pappas hus.
vi bäddade iordning och kröp ner. känslan att veta att det kanske skulle funka mellan oss var otrolig, och att ligga i famnen på en ängel var lika otroligt som allt annat. Jag älskade den här killen. han är verkligen underbar.
jag vaknade av mamma öpnnade dörren och kikade in men stängde den lika hastigt igen, så efter ett tag gick jag upp.
jag satte som vanligt på mig mjukisdressen och gick ut till mamma och pappa som låg ute vid poolen och solade.
-godmorgon. sa jag samtidigt som jag gäspade när jag kom ut på terassen.
-godmorgon gumman, sovit gott? frågade mamma och tog av sig sina solbrillor för att kolla på mig.
-jo helt okej. svarade jag,
jag gick och satte mig på solstolen bredvid mammas. solen gassade och jag antog att jag skulle struntat i att sätta på mig mjukisdressen.
-mamma jag är kär.. i justin. jag vet att det är totaly sick, jag menar.. för någon månad sen kunde jag inte ens drömma om det här. men nu när jag har lärt känna honom så har jag märkt hur underbar han är och hur sjukt bra vi passar ihop.
-gumman.. jag förstår dig. men kommer du verkligen klara av pressen med allt? jag menar.. att vara ihop med världens kändaste tonårspojke kan ju inte alltid vara det lättaste. det här kom verkligen som en chock för både mig och pappa, eller hur älskling?´
-Ja verkligen. svarade pappa men han rörde sig inte ur flöcken utan låg bara och såg nöjd ut och kollade upp mot solen.
- fast mamma.. det kom lite som en chock för mif oxå att du ska flytta hit!? och snart måste jag åka ifrån Justin igen för att gå klart skolan.
-Det är det som känns bäst för mig.. att flytta ihop med pappa igen. precis så som du känner med Justin.. typ. sa mamma., och det där med skolan löser sig.. det är ju bara några veckor sen bor vi här!
-jaja suckade jag och reste på mig och gick in.
Jag sprang upp till övervåningen och in i mitt rum där Justin låg och sov.
Jag hoppade upp i sängen och och la mig bredvid honom. Efter ett tag satte jag mig upp och kollade på honom.
Han började sträcka på sig och öppnade ögonen..
-Godmorning sunshine. gäspade justin medans solen bländade honom för att kolla på mig.
-Hi. sa jag och log.
-I haven't slept this good in a looong time. sa justin och log tillbaka.
Jag bara fnissade coh reste på mig och sprang till min garderob samtidigt som han låg i bar överkropp och vred på sig i sängen.
Jag öppnade dom gigantiska dörrarna till min walk in och sprang in och började rota efter min favvo bikini.
efter ett tag gick jag tillbaka in i rummer och satte mig på sängkanten utan att funnit bikinin.
-Justin.. I like you.. I mean.. I like you, a lot! and.. do you wanna try to have a realtionship with me? sa jag samtidigt som jag blundade för en sekund och vände sedan blicken mot honom.
-hum.. mummlade han. Emily.. ofcourse I want to try, and I know we can do this. I have never felt better than this and I love you, I really do.
Jag klättrade upp ordentligt i sängen och kysste honom. Nu var det vi mot världen och ingen kunde stoppa oss, INGEN! Vi bara log, båda två. det var underbart.
-It's really hot out today.. do u wanna do something special? frågade jag justin och gick tillbaka mot min walk in.
-hm, nope i dont think so. just chill maybe? sa han och slängde av sig täcket och reste sig upp och gick och kollade ut genom fönstret.
-Sure.. I just need a bikini! sa jag och började bli lite smått irriterad över att jag inte hittade den.
-haha girls. svarade justin och gick emot mig. -Crap, how much clothing have u!? utbrast Justin när han kom in i min garderob.
-U know.. my dad have bought like everything.. svarade jag.
-God bless that I'm a guy! sa Justin och kollade på mig.
HOPE U LIKED IT!
kommentera nuuuu!
2011-02-05 | 16:55:17 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 19
Efter några sekunder svarade jag..eller nej jag svarade inte med ord den här gången. Jag lutade mig fram emot honom, gräppade handen runt hans nacke, kollade honom djupt i ögonen och kysste honom, sakta..
det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv..
-There where not expecting. sa Justin.
-Haha.. I can't do something about this Justin, I love u.
Justin fortsatte köra och kollade på vägen.
-So.. do you have space for me tonight? sa justin och blinkade.
-Absolutely. sa jag och log.
Justin hade ju inte träffat mina föräldrar än.. men det skulle nog gå bra. Dom lär ju bli ganska chockade, men vad ska jag förvänta mig om jag tar med mig Justin Bieber hem?
Han stanande bilen utanför mitt hus och kollade på mig.
-Are u ready to do this now Emily? frågade han.
-I am!
Vi hoppade ur bilen och jag sprang ikapp honom lite lätt runt bilen och tog tag i hans hand.
-Mamma, pappa, jag är hemma! skrek jag när jag och Justin gick in i pappas hus.
-vad bra maten är precis klar! sa mamma och kom ut i hallen.
åh sa mamma när hon såg att jag hade en kille med mig hem. Justin höll på att ta av sig skorna och stog böjd med huvudet neråt. Han reste på sig och gick fram till mamma.
-Hey I'm Justin! sa justin och log mot mamma.
-omg.. viskade mamma. jag tror aldrig jag har hört henne säga det. -Justin..Justin Bieber? frågade mamma häpet.
-Yup, Justin Bieber. svarade han.
-Emily, vad är det som händer jag fattar ingenting nu, hur kan du vara så lugn!? frågade mamma och bara glodde på mig med hakan i golvet.
-Det är nog bra om vi pratar på engelska så att han inte tror att vi snackar skit sa jag och blinkade.. Mene, jag har haft kontakt ganska länge med honom mamma. och jag är kär. det är sjukt jag vet, jag just av alla, så har jag också tänkt, men jag tror att jag vill satsa på det här. han får mig att må bra!
Mamma bara fortsatte kolla på mig.
-Oh but that's great.. sa hon och försökte att inte se förvånad ut och kollade på mig och Justin.
Just då kom pappa ut från köket.
-Vad i hela...? Justin Bieber? ss pappa och även hans haka hängde nu nere i golvet.
-Haha yup I'm Justin Bieber sa Justin igen. -You guys have a wonderful daughter. sa justin och log mot mamma och pappa.
Mamma tog tag pappa i armen och gick mot köket, -jag ska förklara för dig, även fast jag inte fattar någonting. sa mamma till pappa samtidigt som hon drog in honom i köket.
Båda satte sig ner och sa ingenting. dom bara såg ut som fågelholkar.. båda två!
-Haha, that was fun, huh? sa jag och blinkade mot Justin.
-Do you think they took it well? sa justin och såg fundersam ut.
-U don't need to worry, ofc it difficult for them to understand this, maybe it's gonna take a while. But it's worth it, right? sa jag.
-U have right!
-Do you want some food? kom mamma ut och frågade.. vi stog fortfarande kvar i hallen.
-No thanks, we ate at the mall. svarade jag sedan kollade jag på justin och gick upp för trappan med han bakom mig.
När vi kom upp i mitt rum sprang Justin förbi mig och slängde sig på min stora säng.
Han hade ju bara vart i våran lilla villa i Sverige.
-Nice house. sa Justin och blinkade mot mig.
Jag gick sakta mot sängen och la mig bredvid honom. Vi bara låg och kollade på varandra. Det var så skönt att jag kunde vara mig själv med honom.
Han lyfte lätt på sig och satte handen i sängen, sedan böjde han sig ner och pussade på min panna.
-Emily.. I did'nt answear before, but.. I love u too! sa han och kollade på mig med sina vackra glittrande ögon.
*****************************
Nu äntligen tog jag tag i det och skrev ännu en episode :)
hoppas ni tycker om den fortfarande!
det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv..
-There where not expecting. sa Justin.
-Haha.. I can't do something about this Justin, I love u.
Justin fortsatte köra och kollade på vägen.
-So.. do you have space for me tonight? sa justin och blinkade.
-Absolutely. sa jag och log.
Justin hade ju inte träffat mina föräldrar än.. men det skulle nog gå bra. Dom lär ju bli ganska chockade, men vad ska jag förvänta mig om jag tar med mig Justin Bieber hem?
Han stanande bilen utanför mitt hus och kollade på mig.
-Are u ready to do this now Emily? frågade han.
-I am!
Vi hoppade ur bilen och jag sprang ikapp honom lite lätt runt bilen och tog tag i hans hand.
-Mamma, pappa, jag är hemma! skrek jag när jag och Justin gick in i pappas hus.
-vad bra maten är precis klar! sa mamma och kom ut i hallen.
åh sa mamma när hon såg att jag hade en kille med mig hem. Justin höll på att ta av sig skorna och stog böjd med huvudet neråt. Han reste på sig och gick fram till mamma.
-Hey I'm Justin! sa justin och log mot mamma.
-omg.. viskade mamma. jag tror aldrig jag har hört henne säga det. -Justin..Justin Bieber? frågade mamma häpet.
-Yup, Justin Bieber. svarade han.
-Emily, vad är det som händer jag fattar ingenting nu, hur kan du vara så lugn!? frågade mamma och bara glodde på mig med hakan i golvet.
-Det är nog bra om vi pratar på engelska så att han inte tror att vi snackar skit sa jag och blinkade.. Mene, jag har haft kontakt ganska länge med honom mamma. och jag är kär. det är sjukt jag vet, jag just av alla, så har jag också tänkt, men jag tror att jag vill satsa på det här. han får mig att må bra!
Mamma bara fortsatte kolla på mig.
-Oh but that's great.. sa hon och försökte att inte se förvånad ut och kollade på mig och Justin.
Just då kom pappa ut från köket.
-Vad i hela...? Justin Bieber? ss pappa och även hans haka hängde nu nere i golvet.
-Haha yup I'm Justin Bieber sa Justin igen. -You guys have a wonderful daughter. sa justin och log mot mamma och pappa.
Mamma tog tag pappa i armen och gick mot köket, -jag ska förklara för dig, även fast jag inte fattar någonting. sa mamma till pappa samtidigt som hon drog in honom i köket.
Båda satte sig ner och sa ingenting. dom bara såg ut som fågelholkar.. båda två!
-Haha, that was fun, huh? sa jag och blinkade mot Justin.
-Do you think they took it well? sa justin och såg fundersam ut.
-U don't need to worry, ofc it difficult for them to understand this, maybe it's gonna take a while. But it's worth it, right? sa jag.
-U have right!
-Do you want some food? kom mamma ut och frågade.. vi stog fortfarande kvar i hallen.
-No thanks, we ate at the mall. svarade jag sedan kollade jag på justin och gick upp för trappan med han bakom mig.
När vi kom upp i mitt rum sprang Justin förbi mig och slängde sig på min stora säng.
Han hade ju bara vart i våran lilla villa i Sverige.
-Nice house. sa Justin och blinkade mot mig.
Jag gick sakta mot sängen och la mig bredvid honom. Vi bara låg och kollade på varandra. Det var så skönt att jag kunde vara mig själv med honom.
Han lyfte lätt på sig och satte handen i sängen, sedan böjde han sig ner och pussade på min panna.
-Emily.. I did'nt answear before, but.. I love u too! sa han och kollade på mig med sina vackra glittrande ögon.
*****************************
Nu äntligen tog jag tag i det och skrev ännu en episode :)
hoppas ni tycker om den fortfarande!
2011-01-09 | 18:18:22 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 18
Jag kollade ut genom mitt fönster.. Justin stog redo med sin bil där redan.
Jag sprang ner för trappan med ett leende på läpparna.
-Vem är det som står utanför? frågade mamma och kikade ut i hallen från köket.
-Haha gissa det du! sa jag och satte på mig mina vita ballerina, tog min väska och smällde igen dörren.
Jag hörde hur mamma ropade något efter mig, men jag sprang rakt mot bilen och hoppade in.
-Hey sa jag och log stort mot Justin när jag satte mig i bilen.
Han svarade inte utan kollade bara på mig och log.
-So where du you want to go? frågade justin och kollade på mig. han bara satt och log hela tiden..han var så fin! Vi bestämde att åka till köpcentret ungefär 10 minuter bort.
-Ohh, Justin?..I need to tell u something. sa jag försiktigt.
-Yeah, tell me? svarade han.
-Mom will be moving back to dad..here in Atlanta.
-But thats great Emily! sa justin och såg fundersam ut samtidigt som han fick ett big smile.
-Yes it is..But I don't now if a wont to leave Sweden.
-I'll make you comfortable here, trust me! sa Justin och log mot mig.
Jag får väl lite på det.. tänkte jag.
Vi körde in i parkeringshuset och Justin sprang genast runt till min sida och öppnade dörren
-go ahead. sa han och blinkade mot mig. gulle!
Efter vi hade gått runt ett tag satte vi oss vid ett fik. Det var inte alls många som hade kommit fram till Justin. Det var ganska skönt, livvakterna "höll oss i sikte" hela tiden.. det var lite jobbigt att veta att någon kollade på mig och Justin hela tiden.. men det fick jag räkna med!
När vi sen var påväg hem igen.. satt vi helt tysta.
-This day has been absolotely awesome, and I don't want it to end yet. sa Justin och vände blicken mot mig samtidigt som han körde.
-What do you mean with that? sa jag och kollade på honom och log.
-Do you maybe..have room for me tonight? sa han.
samtidigt som han stannade för den röda trafikstolpen.
Allt kändes så jävla bra nu! Han är verkligen helt AMAZING! ni ska bara veta.. Justin Drew Bieber, den underbaraste killen på jorden! alla små saker han gör får mig att smälta.
Efter några sekunder svarade jag..eller nej jag svarade inte med ord den här gången. Jag lutade mig fram emot honom, gräppade handen runt hans nacke, kollade honom djupt i ögonen och kysste honom, sakta..
det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv..
***************************************************
Hinner inte skriva mer nu biebz!
KOMMENTERA!
Jag sprang ner för trappan med ett leende på läpparna.
-Vem är det som står utanför? frågade mamma och kikade ut i hallen från köket.
-Haha gissa det du! sa jag och satte på mig mina vita ballerina, tog min väska och smällde igen dörren.
Jag hörde hur mamma ropade något efter mig, men jag sprang rakt mot bilen och hoppade in.
-Hey sa jag och log stort mot Justin när jag satte mig i bilen.
Han svarade inte utan kollade bara på mig och log.
-So where du you want to go? frågade justin och kollade på mig. han bara satt och log hela tiden..han var så fin! Vi bestämde att åka till köpcentret ungefär 10 minuter bort.
-Ohh, Justin?..I need to tell u something. sa jag försiktigt.
-Yeah, tell me? svarade han.
-Mom will be moving back to dad..here in Atlanta.
-But thats great Emily! sa justin och såg fundersam ut samtidigt som han fick ett big smile.
-Yes it is..But I don't now if a wont to leave Sweden.
-I'll make you comfortable here, trust me! sa Justin och log mot mig.
Jag får väl lite på det.. tänkte jag.
Vi körde in i parkeringshuset och Justin sprang genast runt till min sida och öppnade dörren
-go ahead. sa han och blinkade mot mig. gulle!
Efter vi hade gått runt ett tag satte vi oss vid ett fik. Det var inte alls många som hade kommit fram till Justin. Det var ganska skönt, livvakterna "höll oss i sikte" hela tiden.. det var lite jobbigt att veta att någon kollade på mig och Justin hela tiden.. men det fick jag räkna med!
När vi sen var påväg hem igen.. satt vi helt tysta.
-This day has been absolotely awesome, and I don't want it to end yet. sa Justin och vände blicken mot mig samtidigt som han körde.
-What do you mean with that? sa jag och kollade på honom och log.
-Do you maybe..have room for me tonight? sa han.
samtidigt som han stannade för den röda trafikstolpen.
Allt kändes så jävla bra nu! Han är verkligen helt AMAZING! ni ska bara veta.. Justin Drew Bieber, den underbaraste killen på jorden! alla små saker han gör får mig att smälta.
Efter några sekunder svarade jag..eller nej jag svarade inte med ord den här gången. Jag lutade mig fram emot honom, gräppade handen runt hans nacke, kollade honom djupt i ögonen och kysste honom, sakta..
det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv..
***************************************************
Hinner inte skriva mer nu biebz!
KOMMENTERA!
2011-01-08 | 19:33:54 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 17
-But you.. spend the day with your sister so can we maybe meet another day? I will be here for a while. sa justin och log.
-Absolutely! sa jag och log mot honom.
Jag och Katie tog våran glass och gick och la oss på våra handdukar igen.. jag såg hur Justin sprang tillbaka till vollybollplanen med ett big smile.
Nu kändes allt så bra igen!
Pappa ringde..
-Ah hallå?
-Tjena bruden, har ni de bra på stranden?
-Jadå.. svarade jag.
Vi skulle hem & äta.. men det var lika bra för nu hade vi legat här i flera timmar och blivit riktigt hungriga.
Vi packade ihop alla saker och började gå. När vi gick förbi vollyboll planen såg jag att Justin inte var kvar.
jag började förvirrat kolla mig runt.. för att se vart han låg. Sen fick jag syn på honom på andra sidan planen. Jag gav honom ett leende och skrattade till lite smått..
-Vad var det där för lite kärleksskratt? frågade Katie och blinkade.
Jag svarade inte utan log bara.
(VID MATBORDET)
-Mamma får jag fråga en sak? sa jag..
-Ja självklart sa mamma och log, men jag såg på henne att hon blev lite osäker.
-Varför följde du med hit egentligen? jag menar ni är ju skilda?..
Mamma vände blicken mot pappa och såg bekymmrad ut.
-Jo gumman det är så att.. började pappa.
-Ska ni flytta ihop igen!? utbrast Katie
Mamma log lite smått... jag tar det som ett ja tänkte jag.
-Pappa och jag har hållit kontakten väldigt länge via telefon och bestämt att vi vill försöka igen! Så just nu ser det ut som om vi kommer flytta hit, men det gör väl inget Emily? du verkar ju trivas här! sa mamma och log emot mig.
*ibland förstår jag mig inte på min mamma, visst ja jag trivs här..folket är trevliga och omtänksamma, men min framtid? jag vill fortsätta där jag är. och det är i Sverige. jag vill inte lämna mina kompisar? och jag vill ärligt inte lämna min skola heller? Jag ska ju börja plugga på gymnasiet snart.. jag vill inte börja prata engelska hela tiden och bara glömma bort sverige och hela min familj! det gjorde ont när jag såg mamma sitta och kolla på mig och förvänta sig ett svar som "åhh mamma & pappa ni är bäst!!".. för så kände jag itne nu.. det kändes mer som mamma tänkte på sig själv. hon tänkte inte på hur jag ville ha det? hon kunde åtminstonde ha pratat om det innan vi åkte hit..*
-Jo mamma.. jag trivs, men har ni tänkt längre än att ni vill flytta ihop igen? har du inte tänkt på konsekvenserna?
-Men älskling det kommer bli bra. sa pappa.
-Vi åker hem efter lovet igen så du får gå i skolan till vintern, sen flyttar vi hit. sa mamma. jag såg att hon vart väldigt leden över att jag inte blev speciellt glad.
-Men mamma!? utbrast jag...-Katie då!? har du inte tänkt på henne!?
-Jag är 25 Emily.. jag klarar mig! vi kommer träffas endå! Sa Katie och kollade på mig.
Jag orkade inte med det här nu.
Nu behövde jag sömn.
Jag gick upp till mitt badrum och hoppade in i duschen. därefter gick jag och la mig även fast klockan inte var så mycket.
När jag nästan hade somnat fick jag ett sms.
åh det var från Justin, direkt log jag för mig själv.
Can we see you tomorrow babe? ;)
Why not :D But I want to do something that makes me happy again. svarade jag.
Again? svarade Justin. Hmm okey, what will makes you happy then? fortsatte han.
Just to be with you makes me happy..but maybe go shopping? ;) (a) svarade jag.
Sure, all for you shawty! svarade justin.
Jag blir så glad av honom, han är verkligen underbar! Jag förklarade vart jag bodde (eftersom han bara hade vart hos mig i Sverige) och vi bestämde att han skulle hämta mig morgonen därpå runt 10.
Jag vaknade av att mitt mobilalarm ringde. Jag gick direkt in i mitt badrum och kollade mig i spegeln.
-Fy så jag ser ut. sa jag för mig själv.
Jag borstade igenom mitt blonda hår och satte upp det i en toffs. sedan sminkade jag mig lite smått med ett jättebra solpuder och mascara.
dagens outfit bestog av ljusa jeansshorts och en ljusrosa blus.
Jag kollade ut genom mitt fönster.. Justin stog redo med sin bil där redan.
Jag sprang ner för trappan med ett leende på läpparna.
-Vem är det som står utanför? frågade mamma och kikade ut i hallen från köket.
-Haha gissa det du! sa jag och satte på mig mina vita ballerina, tog min väska och smällde igen dörren.
***************************************
KOMMENTERA VAD NI TYCKTE NU BELIEBERS! :)
-Absolutely! sa jag och log mot honom.
Jag och Katie tog våran glass och gick och la oss på våra handdukar igen.. jag såg hur Justin sprang tillbaka till vollybollplanen med ett big smile.
Nu kändes allt så bra igen!
Pappa ringde..
-Ah hallå?
-Tjena bruden, har ni de bra på stranden?
-Jadå.. svarade jag.
Vi skulle hem & äta.. men det var lika bra för nu hade vi legat här i flera timmar och blivit riktigt hungriga.
Vi packade ihop alla saker och började gå. När vi gick förbi vollyboll planen såg jag att Justin inte var kvar.
jag började förvirrat kolla mig runt.. för att se vart han låg. Sen fick jag syn på honom på andra sidan planen. Jag gav honom ett leende och skrattade till lite smått..
-Vad var det där för lite kärleksskratt? frågade Katie och blinkade.
Jag svarade inte utan log bara.
(VID MATBORDET)
-Mamma får jag fråga en sak? sa jag..
-Ja självklart sa mamma och log, men jag såg på henne att hon blev lite osäker.
-Varför följde du med hit egentligen? jag menar ni är ju skilda?..
Mamma vände blicken mot pappa och såg bekymmrad ut.
-Jo gumman det är så att.. började pappa.
-Ska ni flytta ihop igen!? utbrast Katie
Mamma log lite smått... jag tar det som ett ja tänkte jag.
-Pappa och jag har hållit kontakten väldigt länge via telefon och bestämt att vi vill försöka igen! Så just nu ser det ut som om vi kommer flytta hit, men det gör väl inget Emily? du verkar ju trivas här! sa mamma och log emot mig.
*ibland förstår jag mig inte på min mamma, visst ja jag trivs här..folket är trevliga och omtänksamma, men min framtid? jag vill fortsätta där jag är. och det är i Sverige. jag vill inte lämna mina kompisar? och jag vill ärligt inte lämna min skola heller? Jag ska ju börja plugga på gymnasiet snart.. jag vill inte börja prata engelska hela tiden och bara glömma bort sverige och hela min familj! det gjorde ont när jag såg mamma sitta och kolla på mig och förvänta sig ett svar som "åhh mamma & pappa ni är bäst!!".. för så kände jag itne nu.. det kändes mer som mamma tänkte på sig själv. hon tänkte inte på hur jag ville ha det? hon kunde åtminstonde ha pratat om det innan vi åkte hit..*
-Jo mamma.. jag trivs, men har ni tänkt längre än att ni vill flytta ihop igen? har du inte tänkt på konsekvenserna?
-Men älskling det kommer bli bra. sa pappa.
-Vi åker hem efter lovet igen så du får gå i skolan till vintern, sen flyttar vi hit. sa mamma. jag såg att hon vart väldigt leden över att jag inte blev speciellt glad.
-Men mamma!? utbrast jag...-Katie då!? har du inte tänkt på henne!?
-Jag är 25 Emily.. jag klarar mig! vi kommer träffas endå! Sa Katie och kollade på mig.
Jag orkade inte med det här nu.
Nu behövde jag sömn.
Jag gick upp till mitt badrum och hoppade in i duschen. därefter gick jag och la mig även fast klockan inte var så mycket.
När jag nästan hade somnat fick jag ett sms.
åh det var från Justin, direkt log jag för mig själv.
Can we see you tomorrow babe? ;)
Why not :D But I want to do something that makes me happy again. svarade jag.
Again? svarade Justin. Hmm okey, what will makes you happy then? fortsatte han.
Just to be with you makes me happy..but maybe go shopping? ;) (a) svarade jag.
Sure, all for you shawty! svarade justin.
Jag blir så glad av honom, han är verkligen underbar! Jag förklarade vart jag bodde (eftersom han bara hade vart hos mig i Sverige) och vi bestämde att han skulle hämta mig morgonen därpå runt 10.
Jag vaknade av att mitt mobilalarm ringde. Jag gick direkt in i mitt badrum och kollade mig i spegeln.
-Fy så jag ser ut. sa jag för mig själv.
Jag borstade igenom mitt blonda hår och satte upp det i en toffs. sedan sminkade jag mig lite smått med ett jättebra solpuder och mascara.
dagens outfit bestog av ljusa jeansshorts och en ljusrosa blus.
Jag kollade ut genom mitt fönster.. Justin stog redo med sin bil där redan.
Jag sprang ner för trappan med ett leende på läpparna.
-Vem är det som står utanför? frågade mamma och kikade ut i hallen från köket.
-Haha gissa det du! sa jag och satte på mig mina vita ballerina, tog min väska och smällde igen dörren.
***************************************
KOMMENTERA VAD NI TYCKTE NU BELIEBERS! :)
2011-01-07 | 20:29:11 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 16
När vi spelade vollyboll med massor killar och tjejer vi inte kände, slog Katie till mig på axeln.
-Är inte det där...typ Justin? sa hon och pekade på en kille med solbrillor som var påväg emot oss.
helvette tänkte jag, men jag låtsades som ingenting.
det var Justin.. jag blev sjukt nervös och visste inte hur jag skulle göra. jag hade ju nobbat honom innan.. så skulle jag fortsätta va sur? Jag & Katie fortsatte att spela vollyboll med alla andra, samtidigt såg jag hur Justin slängde sina skor vid sidan av planen, och därefter kom Ryan och la sina bredvid.
-I'm in. skrek Justin, sen vände han sig om till Ryan och höjde handen..
"High five bro" skrek han. Ryan blinkade till och "slog tbx".
Jag klarade inte av pressen. Jag ville ju inte träffa honom, så varför höll han på? Han visste att det avr jag, helt klart!
jag drog tag Katie i armen och drog med henne bort från planen.
-Jag klarar inte det här Katie.
Katie förstod inte vad jag menade, jag hade ju inte berättat någonting för henne om att han körde mig till skolan två dagar, att han hade sovit hos oss eller något.
Vi la oss på våra handdukar och jag berättade allt från början.
Efter att jag hade legat och babblat i tjugo minuter sa Katie..
-Men Emily..han verkar ju helt underbar.. helt perfekt för dig!
-Ja men jag vet det är ju det som är det svåra..men nu kommer han bara ignorera mig precis som jag gjorde med honom.
Strunt i det nu sa Katie, kom så går vi och köper en glass ist!
Vi gick förbi Vollybollplanen och jag kollade på Justin men han bara skrattade och hade kul med dom andra och kollade inte ens.
-hum.. We would like to have some ice-cream.. I want the red one over there, sa Katie och pekade över kyldisken.
-And I would like to have a Twister sa jag.
-Me too. sa någon.
Jag vände mig om..Justin.
Han la armarna om mig.. -You have no idéa how much I have missed u sweety! Jag kunde inte vara sur nu.. vi hade trots allt inte setts på flera månader.. och jag kommer ihåg när vi gick våran promenad längst sjön och han sa att han inte orkade vänta såhär länge tills att få träffa mig igen.
-Aw justin.. I have missed u too! sa jag. Katie stog och log bara..
Justin släppte mig och kollade på mig.. - U are still sooo cutie! sa justin och kollade djupt i mina ögon.
-I'm so sorry Justin, please forgive me! sa jag och sänkte huvudet.
Han tog handen under min haka och drog sakte upp mitt huvud.
-It's okey, I understand why you did what u did. sa Justin.
Det kändes bra.
-But you.. spend the day with your sister so can we maybe meet another day? I will be here for a while. sa justin och log.
-Absolutely! sa jag och log mot honom.
Jag och Katie tog våran glass och gick och la oss på våra handdukar igen.. jag såg hur Justin sprang tillbaka till vollybollplanen med ett big smile.
Nu kändes allt så bra igen!
****************************************
Det var det.. nästa kommer imorgon!
-Är inte det där...typ Justin? sa hon och pekade på en kille med solbrillor som var påväg emot oss.
helvette tänkte jag, men jag låtsades som ingenting.
det var Justin.. jag blev sjukt nervös och visste inte hur jag skulle göra. jag hade ju nobbat honom innan.. så skulle jag fortsätta va sur? Jag & Katie fortsatte att spela vollyboll med alla andra, samtidigt såg jag hur Justin slängde sina skor vid sidan av planen, och därefter kom Ryan och la sina bredvid.
-I'm in. skrek Justin, sen vände han sig om till Ryan och höjde handen..
"High five bro" skrek han. Ryan blinkade till och "slog tbx".
Jag klarade inte av pressen. Jag ville ju inte träffa honom, så varför höll han på? Han visste att det avr jag, helt klart!
jag drog tag Katie i armen och drog med henne bort från planen.
-Jag klarar inte det här Katie.
Katie förstod inte vad jag menade, jag hade ju inte berättat någonting för henne om att han körde mig till skolan två dagar, att han hade sovit hos oss eller något.
Vi la oss på våra handdukar och jag berättade allt från början.
Efter att jag hade legat och babblat i tjugo minuter sa Katie..
-Men Emily..han verkar ju helt underbar.. helt perfekt för dig!
-Ja men jag vet det är ju det som är det svåra..men nu kommer han bara ignorera mig precis som jag gjorde med honom.
Strunt i det nu sa Katie, kom så går vi och köper en glass ist!
Vi gick förbi Vollybollplanen och jag kollade på Justin men han bara skrattade och hade kul med dom andra och kollade inte ens.
-hum.. We would like to have some ice-cream.. I want the red one over there, sa Katie och pekade över kyldisken.
-And I would like to have a Twister sa jag.
-Me too. sa någon.
Jag vände mig om..Justin.
Han la armarna om mig.. -You have no idéa how much I have missed u sweety! Jag kunde inte vara sur nu.. vi hade trots allt inte setts på flera månader.. och jag kommer ihåg när vi gick våran promenad längst sjön och han sa att han inte orkade vänta såhär länge tills att få träffa mig igen.
-Aw justin.. I have missed u too! sa jag. Katie stog och log bara..
Justin släppte mig och kollade på mig.. - U are still sooo cutie! sa justin och kollade djupt i mina ögon.
-I'm so sorry Justin, please forgive me! sa jag och sänkte huvudet.
Han tog handen under min haka och drog sakte upp mitt huvud.
-It's okey, I understand why you did what u did. sa Justin.
Det kändes bra.
-But you.. spend the day with your sister so can we maybe meet another day? I will be here for a while. sa justin och log.
-Absolutely! sa jag och log mot honom.
Jag och Katie tog våran glass och gick och la oss på våra handdukar igen.. jag såg hur Justin sprang tillbaka till vollybollplanen med ett big smile.
Nu kändes allt så bra igen!
****************************************
Det var det.. nästa kommer imorgon!
2010-12-24 | 09:08:34 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 15
bara för att det är julafton idag så får ni episode 15! & bara för att ni faktist var 32 st som kommenterade episode 14! :D superkul!
enyoj!
Vad menade han med "hittade en sak där".
Han kasnke menade mig men inte ville skriva "tjej".
Nu visste jag inte hur långt det skulle dröja innan jag skulle få se honom igen..
jag stängde ner datorn och lade mig i sängen utan att säga godnatt till mamma.
varför hade jag förstört för mig själv? hur skulle jag nu göra?
dagarna gick och ja.. jag började komma över honom, jag började glömma bort Justin! från att vara tjejen som inte kunde sluta prata om honom, inte sluta tänka på honom och allt vare va, till att inte prata alls. Jag gick bara runt och såg ledsen ut, pratade inget, och va inte med någon.
Men jag var endå inte ledsen över honom.
Nu hade jag inte hört något från justin på cirka 4 månader, och nu var det dags att flyga tillbaka till Atlanta och bo hos pappa under sommaren!
sist åkte ju jag och Katie, men nu hade mamma bestämt sig för att följa med!? jag hade ingen aning om varför, dom var ju skilda? men varken jag eller Katie sa emot.
väl framme i Atlanta mötte pappa upp oss på flygplatsen, jag och Katie kramade honom. efter jag hade kramat pappa vände jag mig om för att se vad mamma gjorde, hon kom en bit efter, hon kollade djupt in i pappas ögon och log. fanns det fortfarande kärlek mellan dom? kanske, kanske inte.
mamma gav honom en kram och viskade något i hans öra som fick honom att le och krama henne hårdare.
-den här gången blir det ingen Justin biljett. sa pappa.
NEEEEEEEEEEEJ! varför nämnde han Justin!? jag hade inte tänkt det MINSTA på honom på evigheter.
-det är lugnt. sa jag och försökte att inte se sur ut.
Vi satte oss på subway vid flygplatsen och åt innan vi åkte hem till pappa.
Det var verkligen som att leva i en "hollywood dream" här, fast i atlanta såklart!
Mitt rum, det var lika perfekt som sist.
-Pappa har du bytt gardiner i mitt rum? vände jag mig om och sa när jag var påväg in till mitt rum.
-nej det var hembiträdet! sa pappa och log.
Justin var tillbaka i Uk, det hade jag läst på internet, men han var inte i Atlanta nu tror jag.
Strunt i det tänkte jag, den här sommaren ska jag ha det bäst!
dagen därpå vaknade både jag och Katie tidigt så vi packade ihop lite saker och gick ner till stranden.
självklart var Ipoden och högtalarna med. Vi hade verkligen superkul, badade, solade, spelade vollyboll osv.
När vi spelade vollyboll med massor killar och tjejer vi inte kände, slog Katie till mig på axeln.
-Är inte det där...typ Justin? sa hon och pekade på en kille med solbrillor som var påväg emot oss.
helvette tänkte jag, men jag låtsades som ingenting.
så det fick bli en kort episode för nu ska jag äta julaftons frukost med familjen! god jul på er beliebers! :) // emma.t
enyoj!
Vad menade han med "hittade en sak där".
Han kasnke menade mig men inte ville skriva "tjej".
Nu visste jag inte hur långt det skulle dröja innan jag skulle få se honom igen..
jag stängde ner datorn och lade mig i sängen utan att säga godnatt till mamma.
varför hade jag förstört för mig själv? hur skulle jag nu göra?
dagarna gick och ja.. jag började komma över honom, jag började glömma bort Justin! från att vara tjejen som inte kunde sluta prata om honom, inte sluta tänka på honom och allt vare va, till att inte prata alls. Jag gick bara runt och såg ledsen ut, pratade inget, och va inte med någon.
Men jag var endå inte ledsen över honom.
Nu hade jag inte hört något från justin på cirka 4 månader, och nu var det dags att flyga tillbaka till Atlanta och bo hos pappa under sommaren!
sist åkte ju jag och Katie, men nu hade mamma bestämt sig för att följa med!? jag hade ingen aning om varför, dom var ju skilda? men varken jag eller Katie sa emot.
väl framme i Atlanta mötte pappa upp oss på flygplatsen, jag och Katie kramade honom. efter jag hade kramat pappa vände jag mig om för att se vad mamma gjorde, hon kom en bit efter, hon kollade djupt in i pappas ögon och log. fanns det fortfarande kärlek mellan dom? kanske, kanske inte.
mamma gav honom en kram och viskade något i hans öra som fick honom att le och krama henne hårdare.
-den här gången blir det ingen Justin biljett. sa pappa.
NEEEEEEEEEEEJ! varför nämnde han Justin!? jag hade inte tänkt det MINSTA på honom på evigheter.
-det är lugnt. sa jag och försökte att inte se sur ut.
Vi satte oss på subway vid flygplatsen och åt innan vi åkte hem till pappa.
Det var verkligen som att leva i en "hollywood dream" här, fast i atlanta såklart!
Mitt rum, det var lika perfekt som sist.
-Pappa har du bytt gardiner i mitt rum? vände jag mig om och sa när jag var påväg in till mitt rum.
-nej det var hembiträdet! sa pappa och log.
Justin var tillbaka i Uk, det hade jag läst på internet, men han var inte i Atlanta nu tror jag.
Strunt i det tänkte jag, den här sommaren ska jag ha det bäst!
dagen därpå vaknade både jag och Katie tidigt så vi packade ihop lite saker och gick ner till stranden.
självklart var Ipoden och högtalarna med. Vi hade verkligen superkul, badade, solade, spelade vollyboll osv.
När vi spelade vollyboll med massor killar och tjejer vi inte kände, slog Katie till mig på axeln.
-Är inte det där...typ Justin? sa hon och pekade på en kille med solbrillor som var påväg emot oss.
helvette tänkte jag, men jag låtsades som ingenting.
så det fick bli en kort episode för nu ska jag äta julaftons frukost med familjen! god jul på er beliebers! :) // emma.t
2010-12-16 | 14:17:37 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 14
Eftersom ni vill att jag ska fortsätta så gör jag det, dock korta episoder och INTE varje dag, för jag hinner inte.
Och har inte riktigt den lusten men vad gör man inte för er? :)
lägger först upp hela episode 13, så ni får läsa dom ihop som episode 14 ;) fattar ni? :)
där den feta texten börjar, där börjar egentlignen episode 14!
Justin puttade snabbt bort henne av en reflex.
Men något annat sa han inte, han bara släppte blicken från henne.
Jag fattade ingenting, varför sa han inte ifrån?
-Come, follow me. sa justin till mig och kollade bort mot bilen.
Jag vinner inget på att bli arg, vi var ju bara kompisar.
men jag tyckte endå det var respektlöst att bara hoppa på honom sådär.
Alla sprang efter, men vi lyckades stänga bildörrarna.
Han körde en bit, och sen stannade.
-No respect. sa han och kollade på mig försiktigt.
-For my part, it's okey, but ehm..
Jag sa inget mer.
-Can we drive home to me? frågade jag igen.
Han frågade om skolan, men jag sa att det inte gjorde något om jag missade mina två sista lektioner.
Det gjorde det egentligen, men Justin var värdefullare!
-I go back soon. sa justin med en ledsen blick.
VAD MENAR HAN!? *tänkte jag*, nejnejnej!
Han skulle åka till tyskland, frankrike och danmark.
Hur skulle jag få honom att stanna? kanske om jag kysste honom? eller?
nej han skulle nog inte stanna för en kyss, eller kanske. för han kasnke inser att vi är menade för varandra, tänkte jag och smilade för mig själv.
Vi hoppade ur bilen och gick in till mig.
När jag hade stängt dörren kollade jag djupt in i hans ögon.
ska jag eller inte?.. det var frågan i den stunden.
Jag lutade mig fram emot honom.
-No sorry, I would not even tought about that. sa jag och drog mig tillbaka, och började gå mot trappan.
-It's okey for my part, försökte Justin härma mig och log.
Själv log jag inte tillbaka, utan suckade tungt och gick upp för trappan.
Jag hörde att han kom efter mig.
När vi satt på mitt rum frågade han varför jag var så deppig.
Jag kände mig tvungen att svara..
samtidigt som jag försikt började snyfta sa jag:
-Justin.. don't you understand that I'm in love with you?..and it's totally crazy that Justin Bieber sitting in my room..and soon you will travel on again and..
tårarna bara rann.
Justin kollade på mig och såg så himla förstående ut, men undra om han verkligen förstog vad jag menade?
-Sorry, this doesn't work, I want you to go now. sa jag och kollade ut genom fönstret.
-We can fix this togheter. sa justin och kom försiktigt för att sätta sig bredvid mig.
-No Justin we can't, please just go. sa jag. det var det svåraste jag någonsin sagt.
Jag såg att han var påväg att säga någonting men höll tillbaka, vände sig om, och gick.
Jag hörde dörren stängas försiktigt där nere.
Några sekunder senare åkte han iväg i sin bil.
Jag slängde mig på sängen gråtandes.
För ett tag sen kunde jag inte ens drömma om dethär, nu har det inträffat och jag säger åt honom att dra?!
Men det var så, jag var kär. och jag visste att det inte skulle gå så det var bäst såhär.
Jag ville endå kunna hålla kontakten med honom, som kompisar som vi faktist hade bestämt!
Men nu har jag sumpat allt, allt är over!
Jag låg bara och kollade upp i taket, och kände hur tårarna rann ner på sidan.
Det skulle oandra sidan va svårt att bara vara kompis med någon man var kär i.
Klockan började bli ganska mkt, mamma hade fixat middag men jag var inte hungrig.
Jag kröp istället ner i sängen och satte på en film, men somnade strax efter.
Dagen därpå innan jag drog till skolan kollade jag twitter.
Justin Bieber..
"now I'm sitting on the plane to Germany! Thanks Sweden! I found something there (in sweden) that felt good, but I was wrong, it got my heart brooke."
Vad menade han med "hittade en sak där".
Han kasnke menade mig men inte ville skriva "tjej".
Nu visste jag inte hur långt det skulle dröja innan jag skulle få se honom igen..
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
tkr ni fortfarande att jag ska fortsätta?
puss EMMA.T
Och har inte riktigt den lusten men vad gör man inte för er? :)
lägger först upp hela episode 13, så ni får läsa dom ihop som episode 14 ;) fattar ni? :)
där den feta texten börjar, där börjar egentlignen episode 14!
Justin puttade snabbt bort henne av en reflex.
Men något annat sa han inte, han bara släppte blicken från henne.
Jag fattade ingenting, varför sa han inte ifrån?
-Come, follow me. sa justin till mig och kollade bort mot bilen.
Jag vinner inget på att bli arg, vi var ju bara kompisar.
men jag tyckte endå det var respektlöst att bara hoppa på honom sådär.
Alla sprang efter, men vi lyckades stänga bildörrarna.
Han körde en bit, och sen stannade.
-No respect. sa han och kollade på mig försiktigt.
-For my part, it's okey, but ehm..
Jag sa inget mer.
-Can we drive home to me? frågade jag igen.
Han frågade om skolan, men jag sa att det inte gjorde något om jag missade mina två sista lektioner.
Det gjorde det egentligen, men Justin var värdefullare!
-I go back soon. sa justin med en ledsen blick.
VAD MENAR HAN!? *tänkte jag*, nejnejnej!
Han skulle åka till tyskland, frankrike och danmark.
Hur skulle jag få honom att stanna? kanske om jag kysste honom? eller?
nej han skulle nog inte stanna för en kyss, eller kanske. för han kasnke inser att vi är menade för varandra, tänkte jag och smilade för mig själv.
Vi hoppade ur bilen och gick in till mig.
När jag hade stängt dörren kollade jag djupt in i hans ögon.
ska jag eller inte?.. det var frågan i den stunden.
Jag lutade mig fram emot honom.
-No sorry, I would not even tought about that. sa jag och drog mig tillbaka, och började gå mot trappan.
-It's okey for my part, försökte Justin härma mig och log.
Själv log jag inte tillbaka, utan suckade tungt och gick upp för trappan.
Jag hörde att han kom efter mig.
När vi satt på mitt rum frågade han varför jag var så deppig.
Jag kände mig tvungen att svara..
samtidigt som jag försikt började snyfta sa jag:
-Justin.. don't you understand that I'm in love with you?..and it's totally crazy that Justin Bieber sitting in my room..and soon you will travel on again and..
tårarna bara rann.
Justin kollade på mig och såg så himla förstående ut, men undra om han verkligen förstog vad jag menade?
-Sorry, this doesn't work, I want you to go now. sa jag och kollade ut genom fönstret.
-We can fix this togheter. sa justin och kom försiktigt för att sätta sig bredvid mig.
-No Justin we can't, please just go. sa jag. det var det svåraste jag någonsin sagt.
Jag såg att han var påväg att säga någonting men höll tillbaka, vände sig om, och gick.
Jag hörde dörren stängas försiktigt där nere.
Några sekunder senare åkte han iväg i sin bil.
Jag slängde mig på sängen gråtandes.
För ett tag sen kunde jag inte ens drömma om dethär, nu har det inträffat och jag säger åt honom att dra?!
Men det var så, jag var kär. och jag visste att det inte skulle gå så det var bäst såhär.
Jag ville endå kunna hålla kontakten med honom, som kompisar som vi faktist hade bestämt!
Men nu har jag sumpat allt, allt är over!
Jag låg bara och kollade upp i taket, och kände hur tårarna rann ner på sidan.
Det skulle oandra sidan va svårt att bara vara kompis med någon man var kär i.
Klockan började bli ganska mkt, mamma hade fixat middag men jag var inte hungrig.
Jag kröp istället ner i sängen och satte på en film, men somnade strax efter.
Dagen därpå innan jag drog till skolan kollade jag twitter.
Justin Bieber..
"now I'm sitting on the plane to Germany! Thanks Sweden! I found something there (in sweden) that felt good, but I was wrong, it got my heart brooke."
Vad menade han med "hittade en sak där".
Han kasnke menade mig men inte ville skriva "tjej".
Nu visste jag inte hur långt det skulle dröja innan jag skulle få se honom igen..
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
tkr ni fortfarande att jag ska fortsätta?
puss EMMA.T
2010-11-30 | 21:55:14 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 13
Men det kändes endå fel att han kramade alla, jag vet att jag är egoistisk. men det känns så.
Efter ett tag var till och med lärare ute för att kolla varför alla stog i en klump.
Tillslut kom öppnades dörrarna igen, ut kom skolans "bitch".
Hon gick rakt emot Justin, alla tog ett kliv bakåt.
Hon slängde sig över honom och kysste honom.
Justin puttade snabbt bort henne av en reflex.
Men något annat sa han inte, han bara släppte blicken från henne.
Jag fattade ingenting, varför sa han inte ifrån?
-Come, follow me. sa justin till mig och kollade bort mot bilen.
Jag vinner inget på att bli arg, vi var ju bara kompisar.
men jag tyckte endå det var respektlöst att bara hoppa på honom sådär.
Alla sprang efter, men vi lyckades stänga bildörrarna.
Han körde en bit, och sen stannade.
-No respect. sa han och kollade på mig försiktigt.
-For my part, it's okey, but ehm..
Jag sa inget mer.
-Can we drive home to me? frågade jag igen.
Han frågade om skolan, men jag sa att det inte gjorde något om jag missade mina två sista lektioner.
Det gjorde det egentligen, men Justin var värdefullare!
-I go back soon. sa justin med en ledsen blick.
VAD MENAR HAN!? *tänkte jag*, nejnejnej!
Han skulle åka till tyskland, frankrike och danmark.
Hur skulle jag få honom att stanna? kanske om jag kysste honom? eller?
nej han skulle nog inte stanna för en kyss, eller kanske. för han kasnke inser att vi är menade för varandra, tänkte jag och smilade för mig själv.
Vi hoppade ur bilen och gick in till mig.
När jag hade stängt dörren kollade jag djupt in i hans ögon.
ska jag eller inte?.. det var frågan i den stunden.
Jag lutade mig fram emot honom.
-No sorry, I would not even tought about that. sa jag och drog mig tillbaka, och började gå mot trappan.
nej vet ni?
nu måste ni kommentera hur den här ska fortsätta, eller kanske skriva till min hotmail? biebersbiggestfan1@hotmail.com och ge förslag.
för jag är tom i huvet, på riktigt.
då är det inte kul att skriva, SÅ KOM MED FÖRSLAG OM JAG SKA FORTSÄTTA MED NOVELLEN!
tack. /e.t
Efter ett tag var till och med lärare ute för att kolla varför alla stog i en klump.
Tillslut kom öppnades dörrarna igen, ut kom skolans "bitch".
Hon gick rakt emot Justin, alla tog ett kliv bakåt.
Hon slängde sig över honom och kysste honom.
Justin puttade snabbt bort henne av en reflex.
Men något annat sa han inte, han bara släppte blicken från henne.
Jag fattade ingenting, varför sa han inte ifrån?
-Come, follow me. sa justin till mig och kollade bort mot bilen.
Jag vinner inget på att bli arg, vi var ju bara kompisar.
men jag tyckte endå det var respektlöst att bara hoppa på honom sådär.
Alla sprang efter, men vi lyckades stänga bildörrarna.
Han körde en bit, och sen stannade.
-No respect. sa han och kollade på mig försiktigt.
-For my part, it's okey, but ehm..
Jag sa inget mer.
-Can we drive home to me? frågade jag igen.
Han frågade om skolan, men jag sa att det inte gjorde något om jag missade mina två sista lektioner.
Det gjorde det egentligen, men Justin var värdefullare!
-I go back soon. sa justin med en ledsen blick.
VAD MENAR HAN!? *tänkte jag*, nejnejnej!
Han skulle åka till tyskland, frankrike och danmark.
Hur skulle jag få honom att stanna? kanske om jag kysste honom? eller?
nej han skulle nog inte stanna för en kyss, eller kanske. för han kasnke inser att vi är menade för varandra, tänkte jag och smilade för mig själv.
Vi hoppade ur bilen och gick in till mig.
När jag hade stängt dörren kollade jag djupt in i hans ögon.
ska jag eller inte?.. det var frågan i den stunden.
Jag lutade mig fram emot honom.
-No sorry, I would not even tought about that. sa jag och drog mig tillbaka, och började gå mot trappan.
nej vet ni?
nu måste ni kommentera hur den här ska fortsätta, eller kanske skriva till min hotmail? biebersbiggestfan1@hotmail.com och ge förslag.
för jag är tom i huvet, på riktigt.
då är det inte kul att skriva, SÅ KOM MED FÖRSLAG OM JAG SKA FORTSÄTTA MED NOVELLEN!
tack. /e.t
2010-11-29 | 17:38:36 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 12
Jag såg att justin hade lämnat en lapp vid sidan av datorn.
Can I pick you up tomorrow and maybe drive you to school? send me a message, love from Justin.
Jag log, han ville köra mig till skolan. gulle.
Jag smsade honom på en gång
"I'm sorry that I had'nt woken up when you left. ;) yes absolutley, see you tomorrow half past seven! kiss&hugs!"
dagen gick snabbt, jag skulle precis gå och lägga mig, då kom mamma hem.
-Hej gumman, har det gått bra? jag köpte 2 justin tidningar till dig. sa mamma.
jag hade lust och säga "aha tack, han sov här inatt", undra vad hon skulle säga då?
men det är alltid lika kul och få tidningar, så jag sa att det hade gått bra och tog emot tidningarna med ett leende på läpparna.
Jag gick upp till mitt rum igen, och tog av mig kläderna och la mig i sängen.
jag låg och kollade på alla bilder & tänkte att den killen har sovit i min säng.
Jag tog fram kudden han hade sovit på, åhh den luktade så gott.
jag tröck ner näsan, och kunde verkligen inte sluta lukta.
jag började sakna hans närhet.. hur trygg och bekväm jag faktist kände mig i hans sällskap.
Men imorgon då skulle han ju köra mig till skolan, awesome!
jag somnade efter ett tag, & vaknade upp av min irreterande tjutande väckarklocka.
snooze..
-jävlar! skrek jag för mig själv.
jag hade snoozat för länge och justin skulle komma om en halvtimme.
Jag såg att han hade skickat ett sms till mig.
"Are u ready? I will come soon, kissss"
Jag svarade han snabt, sen gick jag in i min walk in closet.
Att kläder alltid ska vara så svårt.
Jag satte på mig en vit blus och ett par jeans, efter sprang jag ner och åt lite frukost, sen borstade jag tänderna.
Jag såg genom fönstret att Justin stog där med bilen, det pirrade till i hela mig och jag log.
Mamma var som tur inte vaken än, hon skulle undra vem det var som stog utanför vårt hus då.. "jo mamma, det är Justin Bieber".. haha nej skulle inte tro det.
Jag stoppade ner mina spanskaböcker i handväskan, satte på mig jackan & sprang ut.
"hej shawty, did u sleep well?" (shawty betyder sötnos!)
"haha hey, well.. I overslept a bit but" sa jag lite anfått och kollade på honom medans jag spännde fast mig.
Vi pratade lite smått och bestämde att vi skulle träffas efter skolan.
jag sa att jag inte ville att han skulle komma in till min skola, och han sa att han inte skulle det.
Jag gav honom en puss på kinden och hoppade ur bilen, varför gjorde jag det?
Varför gav jag honom en puss?, fast han verkade inte ha något emot det, men vi hade ju sagt bara kompisar!
men man kan pussa en kompis på kinden.. så det kanske inte gjorde något.
Men det känns som om jag känner honom så väl på nått sätt.
När jag och mitt "kompis gäng" satt och åt i matsalen såg jag genom fönstret att justin parkerade sin bil, eller ja rättare sagt hans "låne bil".
*helvett* tänkte jag.
Jag lämnade bordet och började gå hastigt ut, utan att försöka se upprörd ut så dom andra tjejerna skulle följa efter.
Jag smällde upp entree dörren.
-What are you doing here!? people will be as crazy! skrek jag sammtidigt som jag gick emot honom.
-okeyokey, take it easy. I just wondering what you meant with that kiss in the morning? I couldn't stop thinking about u.
vad skulle jag svara?
Jag menade ju bara som kompis.. tror jag.
-uhm u know the kiss... I apologiza for that. svarade jag.
Hans blick.. usch det kändes hemkt.
precis när han skulle svara slogs dörrarna upp ifrån skolan.
"OMB DET ÄR JUSTIN BIEBER!!!!" kom 20 tjejer och skrek.
Det började samlas folk innanför glasdörrarna i skolan, och fler och fler sprang ut.
Justin som alltid är så snäll, gav så många som möjligt av dom en kram.
En utav tjejerna.. ah hon svimmade, ingen mer än hennes kompisar brydde sig, alla var som galna.
det var inte rättvist. eller jo, jag skulle ju vara med honom själv idag, och han hade sovit hos mig, det visste ju ingen.
Men det kändes endå fel att han kramade alla, jag vet att jag är egoistisk. men det känns så.
Efter ett tag var till och med lärare ute för att kolla varför alla stog i en klump.
Tillslut kom öppnades dörrarna igen, ut kom skolans "bitch".
Hon gick rakt emot Justin, alla tog ett kliv bakåt.
Hon slängde sig över honom och kysste honom.
vad tkr ni om episode 12? kommentera gärna! :D
/emma.t
Can I pick you up tomorrow and maybe drive you to school? send me a message, love from Justin.
Jag log, han ville köra mig till skolan. gulle.
Jag smsade honom på en gång
"I'm sorry that I had'nt woken up when you left. ;) yes absolutley, see you tomorrow half past seven! kiss&hugs!"
dagen gick snabbt, jag skulle precis gå och lägga mig, då kom mamma hem.
-Hej gumman, har det gått bra? jag köpte 2 justin tidningar till dig. sa mamma.
jag hade lust och säga "aha tack, han sov här inatt", undra vad hon skulle säga då?
men det är alltid lika kul och få tidningar, så jag sa att det hade gått bra och tog emot tidningarna med ett leende på läpparna.
Jag gick upp till mitt rum igen, och tog av mig kläderna och la mig i sängen.
jag låg och kollade på alla bilder & tänkte att den killen har sovit i min säng.
Jag tog fram kudden han hade sovit på, åhh den luktade så gott.
jag tröck ner näsan, och kunde verkligen inte sluta lukta.
jag började sakna hans närhet.. hur trygg och bekväm jag faktist kände mig i hans sällskap.
Men imorgon då skulle han ju köra mig till skolan, awesome!
jag somnade efter ett tag, & vaknade upp av min irreterande tjutande väckarklocka.
snooze..
-jävlar! skrek jag för mig själv.
jag hade snoozat för länge och justin skulle komma om en halvtimme.
Jag såg att han hade skickat ett sms till mig.
"Are u ready? I will come soon, kissss"
Jag svarade han snabt, sen gick jag in i min walk in closet.
Att kläder alltid ska vara så svårt.
Jag satte på mig en vit blus och ett par jeans, efter sprang jag ner och åt lite frukost, sen borstade jag tänderna.
Jag såg genom fönstret att Justin stog där med bilen, det pirrade till i hela mig och jag log.
Mamma var som tur inte vaken än, hon skulle undra vem det var som stog utanför vårt hus då.. "jo mamma, det är Justin Bieber".. haha nej skulle inte tro det.
Jag stoppade ner mina spanskaböcker i handväskan, satte på mig jackan & sprang ut.
"hej shawty, did u sleep well?" (shawty betyder sötnos!)
"haha hey, well.. I overslept a bit but" sa jag lite anfått och kollade på honom medans jag spännde fast mig.
Vi pratade lite smått och bestämde att vi skulle träffas efter skolan.
jag sa att jag inte ville att han skulle komma in till min skola, och han sa att han inte skulle det.
Jag gav honom en puss på kinden och hoppade ur bilen, varför gjorde jag det?
Varför gav jag honom en puss?, fast han verkade inte ha något emot det, men vi hade ju sagt bara kompisar!
men man kan pussa en kompis på kinden.. så det kanske inte gjorde något.
Men det känns som om jag känner honom så väl på nått sätt.
När jag och mitt "kompis gäng" satt och åt i matsalen såg jag genom fönstret att justin parkerade sin bil, eller ja rättare sagt hans "låne bil".
*helvett* tänkte jag.
Jag lämnade bordet och började gå hastigt ut, utan att försöka se upprörd ut så dom andra tjejerna skulle följa efter.
Jag smällde upp entree dörren.
-What are you doing here!? people will be as crazy! skrek jag sammtidigt som jag gick emot honom.
-okeyokey, take it easy. I just wondering what you meant with that kiss in the morning? I couldn't stop thinking about u.
vad skulle jag svara?
Jag menade ju bara som kompis.. tror jag.
-uhm u know the kiss... I apologiza for that. svarade jag.
Hans blick.. usch det kändes hemkt.
precis när han skulle svara slogs dörrarna upp ifrån skolan.
"OMB DET ÄR JUSTIN BIEBER!!!!" kom 20 tjejer och skrek.
Det började samlas folk innanför glasdörrarna i skolan, och fler och fler sprang ut.
Justin som alltid är så snäll, gav så många som möjligt av dom en kram.
En utav tjejerna.. ah hon svimmade, ingen mer än hennes kompisar brydde sig, alla var som galna.
det var inte rättvist. eller jo, jag skulle ju vara med honom själv idag, och han hade sovit hos mig, det visste ju ingen.
Men det kändes endå fel att han kramade alla, jag vet att jag är egoistisk. men det känns så.
Efter ett tag var till och med lärare ute för att kolla varför alla stog i en klump.
Tillslut kom öppnades dörrarna igen, ut kom skolans "bitch".
Hon gick rakt emot Justin, alla tog ett kliv bakåt.
Hon slängde sig över honom och kysste honom.
vad tkr ni om episode 12? kommentera gärna! :D
/emma.t
2010-11-27 | 17:00:00 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 11
Vi kokade te, och satte på tvn.
Jag var så trött så jag slummrade till varannan minut.
-haha Emily, do you want to sleep? hörde jag Justin säga.
Jag kände hur han tog min hand i sin..
Jag öpnnade ögonen och kollade på honom, han var så fin.
Jag var tvungen att försöka låtsas som om jag klarade av att ha honom som kompis.
Han reste sig från soffan och stängde av tvn.
-So.. where do I sleep? frågade justin. jag reste mig hastigt upp från soffan, och allt började snurra för några sekunder.
-Where do you want to sleep? frågade jag samtidigt som jag gäspade och gick mot trappan.
Ska jag låta han sova i min säng?.. eller kommer vi bryta "vänskapen" då? min säng var ju ganska stor, så vi behövde inte ligga på varandra precis.
-You may sleep next to me if you want, but remember, just friends. sa jag och vände mig om och kollade på honom samtidgt som vi var påväg upp till mitt rum.
han frågade vart min mamma var och jag berättade att hon skulle vara borta tills kvällen därpå.
Jag hoppade snabbt ner i sängen igen, och la mig så långt ut på kanten som det gick, varför?
det vet jag inte, det kändes obehagligt på något sätt, att justin.. eller vad snackar jag om!? jag borde vara överlycklig, men han känns helt normal för mig nu när jag har pratat med honom så mycket.
Justin stog och kollade konstigt på mig, -nice pictures..sa han och kollade sig omkring.
Jag bara skrattade, sen somnade jag innan han ens hade lagt sig.
Morgonen därpå vaknade jag av att Justin satt vid min dator och kollade på "Omahall mall" och skrattade åt sig själv.
Justin vände sig om och snabbt blundade jag igen.
-Are you awake Emily? frågade Justin.
Jag svarade inte, jag log för mig själv, innombords.
Att Justin Bieber satt i bar överkropp i mitt rum, vid min dator.
Jag hörde hur han reste sig från datorn tog på sig sina kläder och gick.
Det var ingen ide att jag låtsades vakna nu, jag visste endå inte vad jag skulle säga, och jag såg säkert förjävlig ut efter natten.
När jag hörde att han åkte iväg med sin bil satte jag mig upp och sträckte på mig.
åh nej söndag, tänkte jag
vilket innebär skola imorgon.
Ska jag berätta för Linnea vad som har hänt? hon skulle ju aldrig tro på mig.
Lika bra att inte berätta någonting.
Jag såg att justin hade lämnat en lapp vid sidan av datorn.
Can I pick you up tomorrow and maybe drive you to school? send me a message, love from Justin.
Jag log, han ville köra mig till skolan. gulle.
Jag smsade honom på en gång
"I'm sorry that I had'nt woken up when you left. ;) yes absolutley, see you tomorrow half past seven! kiss&hugs!"
den här episoden är också tidsindälld.
jag kommer hem imorgon.. anledningen till att den här episoden var kort är att jag vill veta vad ni tycker ska hända?
vad ska jag fortsätta skriva om? börjar bli tom i huvet haha.
ses imrgon med live inlägg ;)
puss!
Jag var så trött så jag slummrade till varannan minut.
-haha Emily, do you want to sleep? hörde jag Justin säga.
Jag kände hur han tog min hand i sin..
Jag öpnnade ögonen och kollade på honom, han var så fin.
Jag var tvungen att försöka låtsas som om jag klarade av att ha honom som kompis.
Han reste sig från soffan och stängde av tvn.
-So.. where do I sleep? frågade justin. jag reste mig hastigt upp från soffan, och allt började snurra för några sekunder.
-Where do you want to sleep? frågade jag samtidigt som jag gäspade och gick mot trappan.
Ska jag låta han sova i min säng?.. eller kommer vi bryta "vänskapen" då? min säng var ju ganska stor, så vi behövde inte ligga på varandra precis.
-You may sleep next to me if you want, but remember, just friends. sa jag och vände mig om och kollade på honom samtidgt som vi var påväg upp till mitt rum.
han frågade vart min mamma var och jag berättade att hon skulle vara borta tills kvällen därpå.
Jag hoppade snabbt ner i sängen igen, och la mig så långt ut på kanten som det gick, varför?
det vet jag inte, det kändes obehagligt på något sätt, att justin.. eller vad snackar jag om!? jag borde vara överlycklig, men han känns helt normal för mig nu när jag har pratat med honom så mycket.
Justin stog och kollade konstigt på mig, -nice pictures..sa han och kollade sig omkring.
Jag bara skrattade, sen somnade jag innan han ens hade lagt sig.
Morgonen därpå vaknade jag av att Justin satt vid min dator och kollade på "Omahall mall" och skrattade åt sig själv.
Justin vände sig om och snabbt blundade jag igen.
-Are you awake Emily? frågade Justin.
Jag svarade inte, jag log för mig själv, innombords.
Att Justin Bieber satt i bar överkropp i mitt rum, vid min dator.
Jag hörde hur han reste sig från datorn tog på sig sina kläder och gick.
Det var ingen ide att jag låtsades vakna nu, jag visste endå inte vad jag skulle säga, och jag såg säkert förjävlig ut efter natten.
När jag hörde att han åkte iväg med sin bil satte jag mig upp och sträckte på mig.
åh nej söndag, tänkte jag
vilket innebär skola imorgon.
Ska jag berätta för Linnea vad som har hänt? hon skulle ju aldrig tro på mig.
Lika bra att inte berätta någonting.
Jag såg att justin hade lämnat en lapp vid sidan av datorn.
Can I pick you up tomorrow and maybe drive you to school? send me a message, love from Justin.
Jag log, han ville köra mig till skolan. gulle.
Jag smsade honom på en gång
"I'm sorry that I had'nt woken up when you left. ;) yes absolutley, see you tomorrow half past seven! kiss&hugs!"
den här episoden är också tidsindälld.
jag kommer hem imorgon.. anledningen till att den här episoden var kort är att jag vill veta vad ni tycker ska hända?
vad ska jag fortsätta skriva om? börjar bli tom i huvet haha.
ses imrgon med live inlägg ;)
puss!
2010-11-26 | 17:00:00 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 10
-uhm.. Emily, first time I saw you.. I felt something i never had done before. sa han och kollade på mig med en romantisk blick.
Det kändes som i en saga, vi stog själva på en väg, under en lampa.
Iklädd i varma fluffiga kläder och snön dalade ner över oss.
Jag bara stog och log..
Jag fick inte fram något, eller tillslut sa jag
-Are you trying to impress on me? sa jag och blinkade för att skoja till det hela.
-Emily.. I'm serious.
Vad skulle jag svara?
Jag visste ju att jag inte skulle kunna bli tillsammans med världens kändaste kille!?
Det skulle aldrig gå, vi bodde flera tusen mil ifrån varandra.
Är jag verkligen kär efter en dag?..efter nån timme?
nej..han var fin. men det skulle inte gå.
-Justin.. I hope you understand that we can't be togheter?..sa jag försiktigt.
-yes I think I understand that.. but you can never get enough of friends.. right? sa justin och log.
Han hade rätt i det, vänner kunde man aldrig få för många utav.
Jag log för mig själv, och fortsatte gå med Justin vid min sida.
Vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord, det kändes verkligen bra, och mysigt.
Efter ett tag var vi utanför mitt hus igen, klockan var ganska mycket, och jag var jätte trött.
Justin hade sin bil på garageuppfarten, mamma hade inte kommit hem från jobbet än för hon jobbade natt.
-It's time for me to go back to the hotel. sa justin och gjorde "ledsen min"
-ah.. have you time to meet me anymore? frågade jag.
Självklart hade han det, det kändes bra att höra!
Jag stog bara och stirrade på honom..
-I can't still not understand that this is you. sa jag.
-Haha but it is, sa justin och log.
Jag fortsatte att kolla på honom.
Jag kunde inte släppa blicken.. tillslut tog han tag i mina händer.
-Goodnight sweatheart, seyeah. sa han och kollade på mig.
Jag bara log mot honom och kramade honom.
Jag följde han med blicken hela vägen tills han kört iväg.
så fort jag visste att han inte kunde se mig började jag skrika..
"OMB JAG HAR VART MED JUSTIN BIEBER LALALA, DET HAR INTE DU" skrek jag och slängde mig i snöhögen som plogbilen plogat ihop.
Haha vad håller jag på med, sa jag för mig själv.
Jag ställde mig upp och soppade bort den mesta snön med händerna, sen gick jag in.
När jag hade stängt ytterdörren sjönk jag ner längst väggen.
Jag satt på platsen Justin Bieber hade stått på och kollat på gamla kort på mig.
En tår rann ner för kinden, men det var av lycka. Jag kunde verkligen inte förstå.. allt hade gått så snabbt så jag hade inte ens hunnit tänka vad jag hade gjort.
Jag torkade bort tåren och log för mig själv.
Datorn var fortfarande på, jag skrev till Justin "Thanks for a wonderful evening, can I get your number? xoxo Emily"
Jag fick snabbt ett svar tillbaka, med hans mobilnummer, jag smsade honom direkt så han visste att det var mitt nummer.
Jag tog av mig mina kläder och la mig i sängen.. mamma hade fortfarande inte kommit hem.
Precis när jag hade somnat, eller ja jag halvsov.. vibrerade mobilen.
"goodnight beautiful, sleep sweetly!"
Han var verkligen så söt, precis sån som tjejer vill ha.
Någon man kan ha roligt och vara sig själv med, någon som har humor men även nån som kan vara romantisk och ta det lugnt.
Ja han var verkligen perfekt.. men just friends hade vi ju sagt nu.
Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna, det är inte varje dag man får en ny kompis med ett hjärta av guld.
Jag vaknade mitt i natten av något ljud, lite skrämmande var det, men de kanske var mamma som kom hem.
Jag reste mig upp med täcket om mig.
Nej jag såg ingen bil utanför, mamma hade alltså inte kommit hem.
Jag glömde till och med bort var det var för ljud jag vaknade av, tills jag hörde det igen.
Jag gick till det andra fönstret i mitt rum..
*vad i...?*
Jag öppnade fönstret.
-Justin!? what are you dooing here!? sa jag förvånat.
-I couldn't sleep and it always more fun to sleep with a friend. sa han och log mot mig i mörkret.
Jag gick ner på undervåningen och släppte in honom.
Mamma hade skickat ett sms till mig där det stog att hon inte kommer hem förs kvällen därpå.
-Do you want something to eat or drink? frågade jag när han hade tagit av sig sina skor, jag stog med täcket om mig och ruffsigt hår..
Vi kokade te, och satte på tvn.
Jag var så trött så jag slummrade till varannan minut.
-haha Emily, do you want to sleep? hörde jag Justin säga.
Jag kände hur han tog min hand i sin..
det här är ett tidsinställt inlägg & det lär ni få imrgon oxå, eftersom jag är i stockholm!
episode 10-11 och 12 kommer va så här korta, för det kommer va tidsinställda.
Btw, det kanske inte är så vanligt att sånt här händer, som i den här nepisoden, men försök att lev er in ist för att sitta och tänka "det där kan inte hända" :)
puss&kram, kommer hem på söndag! :)
kram emma.t
Det kändes som i en saga, vi stog själva på en väg, under en lampa.
Iklädd i varma fluffiga kläder och snön dalade ner över oss.
Jag bara stog och log..
Jag fick inte fram något, eller tillslut sa jag
-Are you trying to impress on me? sa jag och blinkade för att skoja till det hela.
-Emily.. I'm serious.
Vad skulle jag svara?
Jag visste ju att jag inte skulle kunna bli tillsammans med världens kändaste kille!?
Det skulle aldrig gå, vi bodde flera tusen mil ifrån varandra.
Är jag verkligen kär efter en dag?..efter nån timme?
nej..han var fin. men det skulle inte gå.
-Justin.. I hope you understand that we can't be togheter?..sa jag försiktigt.
-yes I think I understand that.. but you can never get enough of friends.. right? sa justin och log.
Han hade rätt i det, vänner kunde man aldrig få för många utav.
Jag log för mig själv, och fortsatte gå med Justin vid min sida.
Vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord, det kändes verkligen bra, och mysigt.
Efter ett tag var vi utanför mitt hus igen, klockan var ganska mycket, och jag var jätte trött.
Justin hade sin bil på garageuppfarten, mamma hade inte kommit hem från jobbet än för hon jobbade natt.
-It's time for me to go back to the hotel. sa justin och gjorde "ledsen min"
-ah.. have you time to meet me anymore? frågade jag.
Självklart hade han det, det kändes bra att höra!
Jag stog bara och stirrade på honom..
-I can't still not understand that this is you. sa jag.
-Haha but it is, sa justin och log.
Jag fortsatte att kolla på honom.
Jag kunde inte släppa blicken.. tillslut tog han tag i mina händer.
-Goodnight sweatheart, seyeah. sa han och kollade på mig.
Jag bara log mot honom och kramade honom.
Jag följde han med blicken hela vägen tills han kört iväg.
så fort jag visste att han inte kunde se mig började jag skrika..
"OMB JAG HAR VART MED JUSTIN BIEBER LALALA, DET HAR INTE DU" skrek jag och slängde mig i snöhögen som plogbilen plogat ihop.
Haha vad håller jag på med, sa jag för mig själv.
Jag ställde mig upp och soppade bort den mesta snön med händerna, sen gick jag in.
När jag hade stängt ytterdörren sjönk jag ner längst väggen.
Jag satt på platsen Justin Bieber hade stått på och kollat på gamla kort på mig.
En tår rann ner för kinden, men det var av lycka. Jag kunde verkligen inte förstå.. allt hade gått så snabbt så jag hade inte ens hunnit tänka vad jag hade gjort.
Jag torkade bort tåren och log för mig själv.
Datorn var fortfarande på, jag skrev till Justin "Thanks for a wonderful evening, can I get your number? xoxo Emily"
Jag fick snabbt ett svar tillbaka, med hans mobilnummer, jag smsade honom direkt så han visste att det var mitt nummer.
Jag tog av mig mina kläder och la mig i sängen.. mamma hade fortfarande inte kommit hem.
Precis när jag hade somnat, eller ja jag halvsov.. vibrerade mobilen.
"goodnight beautiful, sleep sweetly!"
Han var verkligen så söt, precis sån som tjejer vill ha.
Någon man kan ha roligt och vara sig själv med, någon som har humor men även nån som kan vara romantisk och ta det lugnt.
Ja han var verkligen perfekt.. men just friends hade vi ju sagt nu.
Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna, det är inte varje dag man får en ny kompis med ett hjärta av guld.
Jag vaknade mitt i natten av något ljud, lite skrämmande var det, men de kanske var mamma som kom hem.
Jag reste mig upp med täcket om mig.
Nej jag såg ingen bil utanför, mamma hade alltså inte kommit hem.
Jag glömde till och med bort var det var för ljud jag vaknade av, tills jag hörde det igen.
Jag gick till det andra fönstret i mitt rum..
*vad i...?*
Jag öppnade fönstret.
-Justin!? what are you dooing here!? sa jag förvånat.
-I couldn't sleep and it always more fun to sleep with a friend. sa han och log mot mig i mörkret.
Jag gick ner på undervåningen och släppte in honom.
Mamma hade skickat ett sms till mig där det stog att hon inte kommer hem förs kvällen därpå.
-Do you want something to eat or drink? frågade jag när han hade tagit av sig sina skor, jag stog med täcket om mig och ruffsigt hår..
Vi kokade te, och satte på tvn.
Jag var så trött så jag slummrade till varannan minut.
-haha Emily, do you want to sleep? hörde jag Justin säga.
Jag kände hur han tog min hand i sin..
det här är ett tidsinställt inlägg & det lär ni få imrgon oxå, eftersom jag är i stockholm!
episode 10-11 och 12 kommer va så här korta, för det kommer va tidsinställda.
Btw, det kanske inte är så vanligt att sånt här händer, som i den här nepisoden, men försök att lev er in ist för att sitta och tänka "det där kan inte hända" :)
puss&kram, kommer hem på söndag! :)
kram emma.t
2010-11-25 | 20:12:40 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 9
Timmarns sovs bort i soffan, jag vaknade, klockan var tre.. det började redan bli mörkt ute.
Det kanske skulle vara bra om jag hade justins nummer?.. eller han kanske inte ville ge ut det till mig.
Jag startade datorn, och skrev till honom.
"When should we meet?, It would be great if I had your number.. ;)"
Han svarade snabbt *via iphone*
"Just open your door baby"..
vadå "just open your door"?..
jag svarade inte, utan kollade istället ut genom fönstret.
Det såg inte ut som någon stog utanför dörren iallfall.. men jag vet inte.
jag sprang ner, och vred om låset.
sekunden innan jag öppnade dörren pirrade det till i hela mig.
-Hej shawty. sa Justin och log, -Can I come in?
-Hey.. yes ofcourse. sa jag lite chockat. Justin Bieber var i mitt hus.
Jag hade ingen aning om att han skulle komma.
-What a suprise. sa jag och log mot Justin.
-Haha I love to suprise people. But du you want to get out and take a walk and talk, or just sit in here? frågade han.
-uhm.. we can go out and take a walk. sa jag och log lite gulligt.
Det här var mitt livs bästa stund, men jag höll mig ganska lugn.
Undrade vad han skulle säga om han såg mitt rum? med alla posters.. kanske ska ta ner dom nu när jag kan se han in real? nej, dom måste få sitta där!
-I'll just get a warm sweater, you can wait here.sa jag.
Jag sprang upp för trapporna & in på mitt rum.
datorn stog på,
"The hottest guy in the world stand in my house, grr" tweetade jag.
Jag slängde snabbt på mig en grå stickad tröja och sprang ner igen.
När jag kom ner stog han och kollade på gamla foton på mig på väggen.
- what cute you were. sa justin och vände blicken mot mig, som precis tagit sista trappsteget ner.
-haha thank u, I was just six.
Det var tur att jag hade MVG i engelska och hade lärt mig en hel del i Atlanta.. annars hade jag ju knappt kunna prata med honom.
Jag satte på mig min jacka, och skulle precis sätta på mig min nya uggs.
Justin kollade på mig och log, precis som om att han visste att jag egentligen visste vad han tyckte om uggs.
-Haha what do you mean with that smile?.. they are so warm, and I know, you think they are beautiful. sa jag och kollade upp mot honom och blinkade samtidigt som jag tröck ner fötterna.
-yeah they look warm, can I borrow one? sa han och blinkade.
-haha so fun huh? jag jag och blinkade tillbaka.
Vi gick ut, jag låste dörren.
Vi gick längst sjön, det var redan mörkt ute.. gatulamporna var iallafall tända.
-So.. when will I see you next time? sa justin och släppte blicken från marken och kollade upp på mig.
-No idea, I'm going to my dad again this summer. sa jag och kollade bekymmrat på honom..but I'm really grateful that I have met you. tillade jag.
-next summer!? I want time to meet you before that.
Vi pratade om att jag kanske kunde åka dit på sportlovet.. jag visste att jag inte skulle få det.
Men jag låtsades lite smått, ville inte säga nej direkt.
Han berättade allt som jag frågade om, jag pratade nog ganska mycket utan att tänka på det, men alla frågor man har måste man ju få ställa.
Han berättade allt om han och Jasmine, han berättade faktist om han förhållande med Caitlin.
Jag tyckte inte det var ett dugg jobbigt att höra om hans "ex".. var så otroligt lycklig över att bara få gå bredvid honom och höra när han pratar.
Det verkade iallafall som om han mådde bra, att han hade väldigt snälla vänner och familj.
Jag kunde inte låta bli att kolla på honom, ibland kollade han mig i ögonen och log.
Jag stannade och kollade upp mot en lyckstolpe, det snöade.
Justin stannade också och tog två kliv tillbaka och ställde sig framför mig.
Han harklade sig lite lätt och kollade mig i ansiktet.
-uhm.. Emily, first time I saw you.. I felt something i never had done before. sa han och kollade på mig med en romantisk blick.
Det kändes som i en saga, vi stog själva på en väg, under en lampa.
Iklädd i varma fluffiga kläder och snön dalade ner över oss.
Jag bara stog och log..
Jag fick inte fram något, eller tillslut sa jag
-Are you trying to impress on me? sa jag och blinkade för att skoja till det hela.
-Emily.. I'm serious.
en kort episode, kanske skriver tio senare? :)
vad tror ni kommer hända?
kommentera gärna :D
//emma.t
Det kanske skulle vara bra om jag hade justins nummer?.. eller han kanske inte ville ge ut det till mig.
Jag startade datorn, och skrev till honom.
"When should we meet?, It would be great if I had your number.. ;)"
Han svarade snabbt *via iphone*
"Just open your door baby"..
vadå "just open your door"?..
jag svarade inte, utan kollade istället ut genom fönstret.
Det såg inte ut som någon stog utanför dörren iallfall.. men jag vet inte.
jag sprang ner, och vred om låset.
sekunden innan jag öppnade dörren pirrade det till i hela mig.
-Hej shawty. sa Justin och log, -Can I come in?
-Hey.. yes ofcourse. sa jag lite chockat. Justin Bieber var i mitt hus.
Jag hade ingen aning om att han skulle komma.
-What a suprise. sa jag och log mot Justin.
-Haha I love to suprise people. But du you want to get out and take a walk and talk, or just sit in here? frågade han.
-uhm.. we can go out and take a walk. sa jag och log lite gulligt.
Det här var mitt livs bästa stund, men jag höll mig ganska lugn.
Undrade vad han skulle säga om han såg mitt rum? med alla posters.. kanske ska ta ner dom nu när jag kan se han in real? nej, dom måste få sitta där!
-I'll just get a warm sweater, you can wait here.sa jag.
Jag sprang upp för trapporna & in på mitt rum.
datorn stog på,
"The hottest guy in the world stand in my house, grr" tweetade jag.
Jag slängde snabbt på mig en grå stickad tröja och sprang ner igen.
När jag kom ner stog han och kollade på gamla foton på mig på väggen.
- what cute you were. sa justin och vände blicken mot mig, som precis tagit sista trappsteget ner.
-haha thank u, I was just six.
Det var tur att jag hade MVG i engelska och hade lärt mig en hel del i Atlanta.. annars hade jag ju knappt kunna prata med honom.
Jag satte på mig min jacka, och skulle precis sätta på mig min nya uggs.
Justin kollade på mig och log, precis som om att han visste att jag egentligen visste vad han tyckte om uggs.
-Haha what do you mean with that smile?.. they are so warm, and I know, you think they are beautiful. sa jag och kollade upp mot honom och blinkade samtidigt som jag tröck ner fötterna.
-yeah they look warm, can I borrow one? sa han och blinkade.
-haha so fun huh? jag jag och blinkade tillbaka.
Vi gick ut, jag låste dörren.
Vi gick längst sjön, det var redan mörkt ute.. gatulamporna var iallafall tända.
-So.. when will I see you next time? sa justin och släppte blicken från marken och kollade upp på mig.
-No idea, I'm going to my dad again this summer. sa jag och kollade bekymmrat på honom..but I'm really grateful that I have met you. tillade jag.
-next summer!? I want time to meet you before that.
Vi pratade om att jag kanske kunde åka dit på sportlovet.. jag visste att jag inte skulle få det.
Men jag låtsades lite smått, ville inte säga nej direkt.
Han berättade allt som jag frågade om, jag pratade nog ganska mycket utan att tänka på det, men alla frågor man har måste man ju få ställa.
Han berättade allt om han och Jasmine, han berättade faktist om han förhållande med Caitlin.
Jag tyckte inte det var ett dugg jobbigt att höra om hans "ex".. var så otroligt lycklig över att bara få gå bredvid honom och höra när han pratar.
Det verkade iallafall som om han mådde bra, att han hade väldigt snälla vänner och familj.
Jag kunde inte låta bli att kolla på honom, ibland kollade han mig i ögonen och log.
Jag stannade och kollade upp mot en lyckstolpe, det snöade.
Justin stannade också och tog två kliv tillbaka och ställde sig framför mig.
Han harklade sig lite lätt och kollade mig i ansiktet.
-uhm.. Emily, first time I saw you.. I felt something i never had done before. sa han och kollade på mig med en romantisk blick.
Det kändes som i en saga, vi stog själva på en väg, under en lampa.
Iklädd i varma fluffiga kläder och snön dalade ner över oss.
Jag bara stog och log..
Jag fick inte fram något, eller tillslut sa jag
-Are you trying to impress on me? sa jag och blinkade för att skoja till det hela.
-Emily.. I'm serious.
en kort episode, kanske skriver tio senare? :)
vad tror ni kommer hända?
kommentera gärna :D
//emma.t
2010-11-24 | 20:59:12 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 8
"yes it's me.. :D your smile is the finest I've seen, and your eyes! I know it might be so often that me, myself and I, Justin Bieber suddenly looking up for a girl and tried to find her.. but I had to, I can not just let the finest girl go.."
Jag höll på att svimma.. är det verkligen han..
Jag försökte intala mig själv om att meddelandena kom faktist från Justin's twitter.
Det måste vara han.. det kändes sjukt konstigt.
Hur skulle mina kompisar och familj reagera om jag berättade att Justin ville träffa mig?
Jag skickade tillbaka till Justin
"Thank u very much :).. How long will u remain in Sweden? xoxo Emily"
"I like Sweden..we shall see, a few weeks anyway :)"
Jag hade alltså några veckor på mig att lära känna Justin!
Det började kännas lite mer som om han var som vem som helst, han var speciell, men det kändes annorlunda nu.
Innan jag hann svara skrev han igen.
"Dare u meet me? ;) How about tomorrow? Just a little walk in the snow? :)"
Justin Bieber ville ta en promenad med mig, hur tänkte han? varför ville han det? varför just med mig?
Jag blev så sjukt glad av att se vad han skrivit, men den där nervösa känslan som jag fick första gången när jag skulle träffa han i Atlanta kom tillbaka.
Jag blev jätte nervös, tänk om jag skulle råka göra bort mig? eller om jag inte alls var som han trodde att jag skulle va?
Jag kände hur jag snabbt blev väldigt varm, hela jag.
"haha well..I think I dare it, but I'm shaking right now.."
Hur skulle det bli?.. Han skulle ju snart åka hem, ska han lära känna mig och sen bara dra?
Tänk hur många gånger jag har drömt det här.. men ja som sagt Never say never..han kanske har rätt?
Nu blir jag kanske One less lonely girl?
Men nej.. herregud jag kan ju inte bli tillsammans med honom, det skulle ju va helt vansinnigt.
Fast att bara få gå på hans konsert innan kändes som en dröm.. en dröm som jag från början aldrig trodde skulle bli verklig.
Att han nu vill träffa mig, lilla jag, Emily Andersson.. det var ju helt crazy!?
Tänk er själva att logga in på sin twitter.. kollar sina dm, så har man ett från Justin där det står att han är i Sverige och vill att ni ska träffas?
Det är ju sjukt, nu vill han träffa mig.
Gosh.
Vi bestämde att jag skulle komma till hotellet han bodde på, han ville inte gå runt mitt i stan bland allt folk.
Jag har precis bestämt med Justin Bieber att vi ska ses imorgon..
Jag måste berätta för mamma hon skulle aldrig tro mig.
Jag sprang ner till undevåningen.
-Mamma!? ropade jag..
hon svarade inte, jag kollade i både köket och vardagsrummet, nehe.
Jag kollade ut och såg att bilen var borta, men det är ju bra att hon säger till innan hon åker någonstans, sa jag och suckade.
Efter 4 toner svarade hon.
-Hallå vart är du!? sa jag.
-Jag är hos en kompis och tar en kopp kaffe, kommer hem om någon timme. du klarar dig ju? svarade mamma.
Jag lade på, jag visste att hon var hos Nettan.. och jag hade inget och göra så jag sprang upp i rummet för att sätta på mig mjukisdressen.
Sen sprang jag ner igen, satte på mig min vita halsduk & min tjocka vinterjacka.
Nettan bodde ju trots allt inte så jätte långt härifrån, kanske tar 25 minuter att gå.. men jag behöver lite motion så..
Jag låste dörren och började gå.
Det hade precis blivit mörkt, det snöade väldigt mycket, och blåste jätte kallt.
Jag stoppade in händerna i jackfickorna och drog på luvan.
Tur att jag alltid hade med mig min Ipod, precis laddat över Pray till den, så den fick det bli.
Om & om igen, som vanligt.
Det var inte en människa ute.. helt öde var det, till och med när jag gick över torget.
I gatulycktornas ljus såg man hur mycket det snöade..
*I close my eyes and I can see a better day....*
Samtidigt som jag gick stängde jag ögonen, bara för någon sekund.. sen öppnade jag dom igen och såg nånting.
Långt framme.. nästan så långt man kunde se, stog det någon.
Konstigt, eller egentligen inte.. vi männsikor bor ju här allihopa.
Jag fortsatte gå.. och kom närmre och närmre, vem var det?
Herregud, stackaren hade ingen jacka, han stog och darrade och försökte ringa någon.
Jag blev lite rädd, men försökte att inte bry mig om det.
Jag var ungefär 5 meter ifrån personen, som stog med ryggen emot mig.
OMB det är justin, vad ska jag göra!?
Jag är helt säker på att det är Justin, nån med jeans, en ljuslå munktröja med luvan överhuvudet..
det såg verkligen precis ut som han.
Mitt hjärta började slå hårdare, och hårdare..
Jag kände hur jag började skaka inombords, och från att frysa blev jag helt svettig.
Jag var precis bakom honom, han vände sig inte om, så jag tog tag i hans axel och sa.
"ehhm.. öh.. do you need some help?" så svårt har det aldrig känts att säga någonting.
Killen vände sig om..
"Nej det är lugnt, min mamma kommer snart och hämtar mig, eller förlåt, kan du svenska?"
Herregud vad pinsamt, det avr inte alls Justin.
Det där var det pinsammaste jag gjort på länge, jag kände hur jag blev helt röd om kinderna.. fast det syntes nog inte, efter som jag dolde mitt ansikte ganska mkt med luvan plus att det var mörkt.
"Oj förlåt.. trodde du var någon annan.." mummlade jag.
Jag fortsatte gå.. nu var jag helt nere.
Det såg verkligen ut som honom, jag var inte på humör för att gå till mamma & Nettan längre, så jag vände och gick tillbaka, ganska onödigt men.
Strax efter jag hade vänt stannade en bil bakom mig, det var mamma som kom.
Jag hoppade in i bilen.
-Vad gör du ute nu? frågade mamma.
-Jag tänkte gå till Nettan, hade endå inget att göra men jag ångrade mig.
-Haha ångrade du dig när du hade 2 minuter kvar? sa mamma och skratta till lite smått.
-Men ja. sa jag irreterat.
Så fort vi kom hem slängde jag min jacka på golvet och stampade upp för trappan.
-Är du sur Emily, är det nått som har hänt? Ropade mamma försiktigt när jag var påväg upp.
Jag gav henne bara en sur blick och svarade inte.
Jag tog av mig mina kläder och slängde dom på golvet.
Klockan var bara nio.. men att somna tidigare en kväll skadar inte?
Dagen därpå orkade jag verkligen inte gå till skolan.. mamma hade redan åkt till jobbet, och hon skulle definitivt inte märka om jag var hemma.
Jag låg kvar i sängen länge.. med Stuck in the moment i öronen.
...idag gäller det. jag ska träffa Justin.
Jag kände mig faktist inte så nervös längre, det kändes som vi redan kände varandra.
Jag satte mig upp och sträckte på mig, tog på mig mina björntofflor som stog precis under sängen, och gick ner på undervåningen.
Tog fram jouice paketet och satte på tv:n.
åhh nyheter, jätte kul.
varför gick det aldrig nått bra på tv, varför kunde inte AMA vara varje dag?
Eller varför kunde inte Never say never vara en serie på tv, som man kunde kolla på vilken tid man vill, en kanal med sånt bara han är med på?
det skulle ju vara grymt.
Jag var oftast inte hungrig på morgonen, även fast jag älskade mat.
Timmarns sovs bort i soffan, jag vaknade, klockan var tre.. det började redan bli mörkt ute.
Det kanske skulle vara bra om jag hade justins nummer?.. eller han kanske inte ville ge ut det till mig.
Jag startade datorn, och skrev till honom.
"When should we meet?, It would be great if I had your number.. ;)"
Han svarade snabbt *via iphone*
"Just open your door baby"..
kommentera vad ni tkr :)
Jag höll på att svimma.. är det verkligen han..
Jag försökte intala mig själv om att meddelandena kom faktist från Justin's twitter.
Det måste vara han.. det kändes sjukt konstigt.
Hur skulle mina kompisar och familj reagera om jag berättade att Justin ville träffa mig?
Jag skickade tillbaka till Justin
"Thank u very much :).. How long will u remain in Sweden? xoxo Emily"
"I like Sweden..we shall see, a few weeks anyway :)"
Jag hade alltså några veckor på mig att lära känna Justin!
Det började kännas lite mer som om han var som vem som helst, han var speciell, men det kändes annorlunda nu.
Innan jag hann svara skrev han igen.
"Dare u meet me? ;) How about tomorrow? Just a little walk in the snow? :)"
Justin Bieber ville ta en promenad med mig, hur tänkte han? varför ville han det? varför just med mig?
Jag blev så sjukt glad av att se vad han skrivit, men den där nervösa känslan som jag fick första gången när jag skulle träffa han i Atlanta kom tillbaka.
Jag blev jätte nervös, tänk om jag skulle råka göra bort mig? eller om jag inte alls var som han trodde att jag skulle va?
Jag kände hur jag snabbt blev väldigt varm, hela jag.
"haha well..I think I dare it, but I'm shaking right now.."
Hur skulle det bli?.. Han skulle ju snart åka hem, ska han lära känna mig och sen bara dra?
Tänk hur många gånger jag har drömt det här.. men ja som sagt Never say never..han kanske har rätt?
Nu blir jag kanske One less lonely girl?
Men nej.. herregud jag kan ju inte bli tillsammans med honom, det skulle ju va helt vansinnigt.
Fast att bara få gå på hans konsert innan kändes som en dröm.. en dröm som jag från början aldrig trodde skulle bli verklig.
Att han nu vill träffa mig, lilla jag, Emily Andersson.. det var ju helt crazy!?
Tänk er själva att logga in på sin twitter.. kollar sina dm, så har man ett från Justin där det står att han är i Sverige och vill att ni ska träffas?
Det är ju sjukt, nu vill han träffa mig.
Gosh.
Vi bestämde att jag skulle komma till hotellet han bodde på, han ville inte gå runt mitt i stan bland allt folk.
Jag har precis bestämt med Justin Bieber att vi ska ses imorgon..
Jag måste berätta för mamma hon skulle aldrig tro mig.
Jag sprang ner till undevåningen.
-Mamma!? ropade jag..
hon svarade inte, jag kollade i både köket och vardagsrummet, nehe.
Jag kollade ut och såg att bilen var borta, men det är ju bra att hon säger till innan hon åker någonstans, sa jag och suckade.
Efter 4 toner svarade hon.
-Hallå vart är du!? sa jag.
-Jag är hos en kompis och tar en kopp kaffe, kommer hem om någon timme. du klarar dig ju? svarade mamma.
Jag lade på, jag visste att hon var hos Nettan.. och jag hade inget och göra så jag sprang upp i rummet för att sätta på mig mjukisdressen.
Sen sprang jag ner igen, satte på mig min vita halsduk & min tjocka vinterjacka.
Nettan bodde ju trots allt inte så jätte långt härifrån, kanske tar 25 minuter att gå.. men jag behöver lite motion så..
Jag låste dörren och började gå.
Det hade precis blivit mörkt, det snöade väldigt mycket, och blåste jätte kallt.
Jag stoppade in händerna i jackfickorna och drog på luvan.
Tur att jag alltid hade med mig min Ipod, precis laddat över Pray till den, så den fick det bli.
Om & om igen, som vanligt.
Det var inte en människa ute.. helt öde var det, till och med när jag gick över torget.
I gatulycktornas ljus såg man hur mycket det snöade..
*I close my eyes and I can see a better day....*
Samtidigt som jag gick stängde jag ögonen, bara för någon sekund.. sen öppnade jag dom igen och såg nånting.
Långt framme.. nästan så långt man kunde se, stog det någon.
Konstigt, eller egentligen inte.. vi männsikor bor ju här allihopa.
Jag fortsatte gå.. och kom närmre och närmre, vem var det?
Herregud, stackaren hade ingen jacka, han stog och darrade och försökte ringa någon.
Jag blev lite rädd, men försökte att inte bry mig om det.
Jag var ungefär 5 meter ifrån personen, som stog med ryggen emot mig.
OMB det är justin, vad ska jag göra!?
Jag är helt säker på att det är Justin, nån med jeans, en ljuslå munktröja med luvan överhuvudet..
det såg verkligen precis ut som han.
Mitt hjärta började slå hårdare, och hårdare..
Jag kände hur jag började skaka inombords, och från att frysa blev jag helt svettig.
Jag var precis bakom honom, han vände sig inte om, så jag tog tag i hans axel och sa.
"ehhm.. öh.. do you need some help?" så svårt har det aldrig känts att säga någonting.
Killen vände sig om..
"Nej det är lugnt, min mamma kommer snart och hämtar mig, eller förlåt, kan du svenska?"
Herregud vad pinsamt, det avr inte alls Justin.
Det där var det pinsammaste jag gjort på länge, jag kände hur jag blev helt röd om kinderna.. fast det syntes nog inte, efter som jag dolde mitt ansikte ganska mkt med luvan plus att det var mörkt.
"Oj förlåt.. trodde du var någon annan.." mummlade jag.
Jag fortsatte gå.. nu var jag helt nere.
Det såg verkligen ut som honom, jag var inte på humör för att gå till mamma & Nettan längre, så jag vände och gick tillbaka, ganska onödigt men.
Strax efter jag hade vänt stannade en bil bakom mig, det var mamma som kom.
Jag hoppade in i bilen.
-Vad gör du ute nu? frågade mamma.
-Jag tänkte gå till Nettan, hade endå inget att göra men jag ångrade mig.
-Haha ångrade du dig när du hade 2 minuter kvar? sa mamma och skratta till lite smått.
-Men ja. sa jag irreterat.
Så fort vi kom hem slängde jag min jacka på golvet och stampade upp för trappan.
-Är du sur Emily, är det nått som har hänt? Ropade mamma försiktigt när jag var påväg upp.
Jag gav henne bara en sur blick och svarade inte.
Jag tog av mig mina kläder och slängde dom på golvet.
Klockan var bara nio.. men att somna tidigare en kväll skadar inte?
Dagen därpå orkade jag verkligen inte gå till skolan.. mamma hade redan åkt till jobbet, och hon skulle definitivt inte märka om jag var hemma.
Jag låg kvar i sängen länge.. med Stuck in the moment i öronen.
...idag gäller det. jag ska träffa Justin.
Jag kände mig faktist inte så nervös längre, det kändes som vi redan kände varandra.
Jag satte mig upp och sträckte på mig, tog på mig mina björntofflor som stog precis under sängen, och gick ner på undervåningen.
Tog fram jouice paketet och satte på tv:n.
åhh nyheter, jätte kul.
varför gick det aldrig nått bra på tv, varför kunde inte AMA vara varje dag?
Eller varför kunde inte Never say never vara en serie på tv, som man kunde kolla på vilken tid man vill, en kanal med sånt bara han är med på?
det skulle ju vara grymt.
Jag var oftast inte hungrig på morgonen, även fast jag älskade mat.
Timmarns sovs bort i soffan, jag vaknade, klockan var tre.. det började redan bli mörkt ute.
Det kanske skulle vara bra om jag hade justins nummer?.. eller han kanske inte ville ge ut det till mig.
Jag startade datorn, och skrev till honom.
"When should we meet?, It would be great if I had your number.. ;)"
Han svarade snabbt *via iphone*
"Just open your door baby"..
kommentera vad ni tkr :)
2010-11-23 | 19:43:36 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 7
Justin hade tweetat nått:
"It's looks like I will remain in Sweden for a while, I have things to do in this country, girls i love u"
vad menade han?
Jag stängde av datorn igen, låg och tänkte ett tag.
Jag fattade inte vad han menade..
Om inte..!?...
Nej så kunde det inte vara..eller tänk om, tänk om han kom ihåg mig!?
Han kanske bara inte ville ta upp det just då, eller så kom han på det senare.
Jag stängde av datorn igen och la mig och kollade upp i taket.
*Tänk om det blir han och jag..*
Tänk att jag faktist har träffat Justin två gånger, det är någonting som många fortfarande drömmer om.
*Egentligen..varför är just han så speciell..det fattar väl alla egentligen, hans utseende, personlighet och sångröst..men endå, varför just han av alla miljoner som lever?..han är verkligen ett mirakel.*
Jag somnade med tankarna i mitt huvud.
Jag vaknade av att någon tog bort min lugg från ansiktet och smekte mig på kinden.
-Godmorgon gumman, vill du komma ner och äta frukost med mig?.. det var mamma.
-Ah jag kommer..sa jag tröttsamt.
Katie bodde ju i sin lägenhet, men hon var oftast här på dagarna och hon inte umgicks med sin pojkvän.
Jag slängde på mig min lila morgonrock och gick ner till mamma.
Vi satt och åt länge och pratade, eller hon bläddrade i tidningen, det var mest jag som babbla.
Jag kollade ut, shit nu var det mycket snö ute..
Då slog det mig.. JUSTE, igår.. det hade jag helt glömt bort..
Jag tackade för frukosten och gav mamma en liten puss på kinden och log, sen sprang jag upp till mitt rum och satte på datorn.
Nej.. Justin hade inte tweetat något mer sen igår, men tänk att han är i Sverige just nu!?
Justin's perspektiv
Jag måste hitta henne, jag föll för henne första gången vi sågs, jag kom ihåg nu.
Jag har sett tusentals underbart söta tjejer, men det var verkligen nått speciellt med just den här tjejen..jag vet inte vad.
Tjejer har verkligen gjort allt för mig.. dom har visat sin kärlek till mig och vart helt galna.
Men hon verkade så äkta.. verkligen som om hon gillade mig för den jag var.
Det är skillnad från dom som skriker och sätter sig ner och dögråter och bara blir helt vansinninga.
Hon verkade perfekt..det kändes verkligen äkta, hon grät det såg jag.
Men det var antagligen av lycka men jag förstår inte varför alla gråter så fort dom ser mig.. men hon verkade lite förvirrad.
Men jag kände igen något hos henne.
Precis när hon hade gått kom jag på vem hon va, hon hade ju varit i Atlanta, wow hade hon åkt från Sverige..
En svensk tjej..det hade jag inte tänkt mig men jag kan inte motstå att tänka på henne nu, speciellt inte hennes ögon.
Det sa jag i Atlanta till henne kom jag ihåg.
Jag hade knappt sovit något inatt, jag kunde verkligen inte koppla vart jag hade sett henne innan, men nu hade jag kommit på det.
Jag måste hitta henne.
Jag kollade igenom alla som hade bokat meet & greet, den senaste i Atlanta...hm.
*Emliy Andersson*.., stog det.
Emily.. jag måste söka upp henne.
Emily's perspektiv:
Dagarna gick.. eller ja, det hade gått två dagar.
Justin hade inte tweetat något speciellt på ett tag, typ bara "I keep looking" och så.. jag förstog inte vad han menade, det verkade inte dom andra fansen göra heller.
Jag satt och bara glodde rakt in i dataskärmen och drömde mig in i alla tankar kring Justin igen.
Tillslut la jag ner huvudet vid sidan av datorn.
Jag somnade till ett tag..
cirka en kvart efter uppdaterade jag sidan på justins profil på twitter.
"Please..Emily Andersson, the girl who hade a meet & greet ticket in atlanta, send me a message here. SWEDEN i love you!"
Va?.. nej, va?!
Menade han mig!? det kan inte stämma.
Jag tappade hakan.. kändes det som.
Jag fick en klump i magen.. lite förvirrat, tänk om han inte menade mig, eller vem skulle ha en meet and greet i Atlanta som hette som jag?
Fast nej.. varför skulle Justin Bieber vilja få kontakt med mig.. han följde mig inte ens på twitter.. jag hade bombat honom massvis med gånger, men han hade väl missat det.
Jag skrev iallafall ett "direct message" till honom.
"I don't know.. but I think it's me you mean, I was in Atlanta, and here in Sweden for a few days ago xoxo Emliy"
Jag skakade när jag skrev det.. tänk alla gånger jag har skickat dm till honom.. rt honom.. allt.
och nu skulle han antagligen svara? shit, det kändes overkligt.. nu kanske han väntade på att få svar från just MIG.
Jag sprang ner till undervåningen.
-Vad ska du ha nu då? ropade mamma från vardagsrummet när jag öpnnade kylen.
-öhm inget cola bara.
Jag tog en helt 2 liters cola och sprang tillbaka upp till mitt rum.
HAN HADE SVARAT!
Herregud.. Justin Bieber.. fattar ni? JUSTIN BIEBER, har svarat på just MITT av alla dm han får!!
"Ohh god, now I'm really happy, yeah it's you, I recognize your eyes on the picture ;) I would really love to meet you sweetie! :)"
Tänk alla gåner jag läst i Julia & Frida tidningarna att han har sagt "ja, jag tänka mig en tjej i sverige" "svenska tjejer är snygga" och alla artiklar om att han vill hitta den rätta.
Skulle han skriva såhär till mig om han bara såg mig som ett vanligt fan?
Skulle han stanna kvar i Sverige om jag bara var "en i mängden"?
Skulle han vilja träffa MIG om jag bara var en vanlig tjej för honom?
I så fall skulle han väl skriva så till alla hans fans, och det skulle han nog inte hinna med.
Jag kunde inte fatta, varje dag får han skriva autografer, och träffa tjejer.
Varför skulle han tycka om mig av alla?
det började ju bara med att jag blev lyckligast i världen och fick en meet & greet biljett.
Det är många tjejer som har fått det.. han har säkert vart jätte trevlig mot dom, men har han stannat kvar i deras land och sökt upp dom för att fråga om dom kunde träffas?
Jag tror itne det.. men varför.. nej jag fattar inte, tänk om det här inte ens är justin?
Det kanske är någon som har hackat, eller så har den alltid varit fejk?
Nej nu fpr jag ta och sluta.
Jag svarade tillbaka
"haha so sweet, but I just can't belive this, Is this really you? ;o".. skickat.
"yes it's me.. :D your smile is the finest I've seen, and your eyes! I know it might be so often that me, myself and I, Justin Bieber suddenly looking up for a girl and tried to find her.. but I had to, I can not just let the finest girl go.."
Jag höll på att svimma.. är det verkligen han..
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
vad kommer hända? :)
XOXO emma.t
"It's looks like I will remain in Sweden for a while, I have things to do in this country, girls i love u"
vad menade han?
Jag stängde av datorn igen, låg och tänkte ett tag.
Jag fattade inte vad han menade..
Om inte..!?...
Nej så kunde det inte vara..eller tänk om, tänk om han kom ihåg mig!?
Han kanske bara inte ville ta upp det just då, eller så kom han på det senare.
Jag stängde av datorn igen och la mig och kollade upp i taket.
*Tänk om det blir han och jag..*
Tänk att jag faktist har träffat Justin två gånger, det är någonting som många fortfarande drömmer om.
*Egentligen..varför är just han så speciell..det fattar väl alla egentligen, hans utseende, personlighet och sångröst..men endå, varför just han av alla miljoner som lever?..han är verkligen ett mirakel.*
Jag somnade med tankarna i mitt huvud.
Jag vaknade av att någon tog bort min lugg från ansiktet och smekte mig på kinden.
-Godmorgon gumman, vill du komma ner och äta frukost med mig?.. det var mamma.
-Ah jag kommer..sa jag tröttsamt.
Katie bodde ju i sin lägenhet, men hon var oftast här på dagarna och hon inte umgicks med sin pojkvän.
Jag slängde på mig min lila morgonrock och gick ner till mamma.
Vi satt och åt länge och pratade, eller hon bläddrade i tidningen, det var mest jag som babbla.
Jag kollade ut, shit nu var det mycket snö ute..
Då slog det mig.. JUSTE, igår.. det hade jag helt glömt bort..
Jag tackade för frukosten och gav mamma en liten puss på kinden och log, sen sprang jag upp till mitt rum och satte på datorn.
Nej.. Justin hade inte tweetat något mer sen igår, men tänk att han är i Sverige just nu!?
Justin's perspektiv
Jag måste hitta henne, jag föll för henne första gången vi sågs, jag kom ihåg nu.
Jag har sett tusentals underbart söta tjejer, men det var verkligen nått speciellt med just den här tjejen..jag vet inte vad.
Tjejer har verkligen gjort allt för mig.. dom har visat sin kärlek till mig och vart helt galna.
Men hon verkade så äkta.. verkligen som om hon gillade mig för den jag var.
Det är skillnad från dom som skriker och sätter sig ner och dögråter och bara blir helt vansinninga.
Hon verkade perfekt..det kändes verkligen äkta, hon grät det såg jag.
Men det var antagligen av lycka men jag förstår inte varför alla gråter så fort dom ser mig.. men hon verkade lite förvirrad.
Men jag kände igen något hos henne.
Precis när hon hade gått kom jag på vem hon va, hon hade ju varit i Atlanta, wow hade hon åkt från Sverige..
En svensk tjej..det hade jag inte tänkt mig men jag kan inte motstå att tänka på henne nu, speciellt inte hennes ögon.
Det sa jag i Atlanta till henne kom jag ihåg.
Jag hade knappt sovit något inatt, jag kunde verkligen inte koppla vart jag hade sett henne innan, men nu hade jag kommit på det.
Jag måste hitta henne.
Jag kollade igenom alla som hade bokat meet & greet, den senaste i Atlanta...hm.
*Emliy Andersson*.., stog det.
Emily.. jag måste söka upp henne.
Emily's perspektiv:
Dagarna gick.. eller ja, det hade gått två dagar.
Justin hade inte tweetat något speciellt på ett tag, typ bara "I keep looking" och så.. jag förstog inte vad han menade, det verkade inte dom andra fansen göra heller.
Jag satt och bara glodde rakt in i dataskärmen och drömde mig in i alla tankar kring Justin igen.
Tillslut la jag ner huvudet vid sidan av datorn.
Jag somnade till ett tag..
cirka en kvart efter uppdaterade jag sidan på justins profil på twitter.
"Please..Emily Andersson, the girl who hade a meet & greet ticket in atlanta, send me a message here. SWEDEN i love you!"
Va?.. nej, va?!
Menade han mig!? det kan inte stämma.
Jag tappade hakan.. kändes det som.
Jag fick en klump i magen.. lite förvirrat, tänk om han inte menade mig, eller vem skulle ha en meet and greet i Atlanta som hette som jag?
Fast nej.. varför skulle Justin Bieber vilja få kontakt med mig.. han följde mig inte ens på twitter.. jag hade bombat honom massvis med gånger, men han hade väl missat det.
Jag skrev iallafall ett "direct message" till honom.
"I don't know.. but I think it's me you mean, I was in Atlanta, and here in Sweden for a few days ago xoxo Emliy"
Jag skakade när jag skrev det.. tänk alla gånger jag har skickat dm till honom.. rt honom.. allt.
och nu skulle han antagligen svara? shit, det kändes overkligt.. nu kanske han väntade på att få svar från just MIG.
Jag sprang ner till undervåningen.
-Vad ska du ha nu då? ropade mamma från vardagsrummet när jag öpnnade kylen.
-öhm inget cola bara.
Jag tog en helt 2 liters cola och sprang tillbaka upp till mitt rum.
HAN HADE SVARAT!
Herregud.. Justin Bieber.. fattar ni? JUSTIN BIEBER, har svarat på just MITT av alla dm han får!!
"Ohh god, now I'm really happy, yeah it's you, I recognize your eyes on the picture ;) I would really love to meet you sweetie! :)"
Tänk alla gåner jag läst i Julia & Frida tidningarna att han har sagt "ja, jag tänka mig en tjej i sverige" "svenska tjejer är snygga" och alla artiklar om att han vill hitta den rätta.
Skulle han skriva såhär till mig om han bara såg mig som ett vanligt fan?
Skulle han stanna kvar i Sverige om jag bara var "en i mängden"?
Skulle han vilja träffa MIG om jag bara var en vanlig tjej för honom?
I så fall skulle han väl skriva så till alla hans fans, och det skulle han nog inte hinna med.
Jag kunde inte fatta, varje dag får han skriva autografer, och träffa tjejer.
Varför skulle han tycka om mig av alla?
det började ju bara med att jag blev lyckligast i världen och fick en meet & greet biljett.
Det är många tjejer som har fått det.. han har säkert vart jätte trevlig mot dom, men har han stannat kvar i deras land och sökt upp dom för att fråga om dom kunde träffas?
Jag tror itne det.. men varför.. nej jag fattar inte, tänk om det här inte ens är justin?
Det kanske är någon som har hackat, eller så har den alltid varit fejk?
Nej nu fpr jag ta och sluta.
Jag svarade tillbaka
"haha so sweet, but I just can't belive this, Is this really you? ;o".. skickat.
"yes it's me.. :D your smile is the finest I've seen, and your eyes! I know it might be so often that me, myself and I, Justin Bieber suddenly looking up for a girl and tried to find her.. but I had to, I can not just let the finest girl go.."
Jag höll på att svimma.. är det verkligen han..
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
vad kommer hända? :)
XOXO emma.t
2010-11-22 | 19:49:55 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 6
"Aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, me plus you"
Så började han sjunga, one time.
Jag rös igen, känslan att få se honom, killen man drömmer om varje natt.
Han står framför mig här i Sverige, 20 minuter från vårat hus.
Det känns lika overkligt igen, men såklart var det bättre i Atlanta då jag hade meet & greet, nu är det ju någon annan som får träffa han så ist..
Efter framträdandet så var det skivsignering, jag och katie skyndade oss till kön.
Tjejer knuffades och puttades fram och tillbaka överallt.
Jag försökte att hålla mig lugn, även fast dom andra tjejerna försökte få så mycket uppmärksamhet som möjligt och försöka övertala alla att dom var den största beliebern.
Varför lägga tid på det?.. var glad att han är här. tänkte jag.
Jag fick tillslut syn på Justin ganska långt bort, längst fram i ledet, som knappt var ett led längre.
Men vakterna försökte ordna det.
Det gick ganska långsamt, för tjejerna som nyss fått en autograf gick inte därifrån, utan skulle ta kort & kramas m.m.
Som kanske inte var så konstigt att dom ville men endå..
Tjej för tjej, autograf för autograf, tillslut var jag nästan framme vid honom, det var cirka 15-20 stycken före mig.
Han kollade upp mot nästa tjej, men han fick syn på mig.
Blicken fastnade, undra om han kände igen mig?
Han kollade tillbaka på den andra tjejen och log, han sa något till henne, gav henne en kram om signerade hennes skiva.
Jag började bli nervös, tänk om han inte kände igen mig överhuvudtaget? att han gjorde som med alla andra, gav dom en kram och signerade deras skiva som dom köpt.
Nu var det jag, tjejen framför mig vände precis och gick till sina kompisar och skrek.
Jag brörjade gråta lite smått..
-Hi Justin. sa jag, precis som om jag kände honom.
Han kollade på mig med någon konstig, men oehört söt blick.
-I recognize those eyes, has we met before? sa han och log.
-Do you have a memory like a goldfish? sa jag och skrattade till, och nån tår rann ner för kinden.
-wait, was'nt you in atlanta? sa justin och höjde på ögonbrynen. -you had one meet & greet ticket? sa han.
-Haha yeah thats me, sa jag och blinkade.
*Han kände igen mig, omb.. han kom ihåg mig sen i somras!!!*
Tjejerna bakom mig började få panik över att jag tog så lång tid på mig, jag kollade på Justin lite oroligt och sa:
-Perhaps..it's time for me to go.
-Wait a minute, I want to see you again, after this? sa justin.
VA!? vavavava!? hörde jag nyss rätt?!
Vill justin bieber träffa mig!? varför mig!?
Jag kunde inte fatta vad han nyss sa, jag stog och såg ut som en fågelholk och sa:
-What did you say?..sa jag och blev panikslagen inombords, men på ett glatt sätt.
-yes, I really want get to know you. sa justin och log.
Om det endå kunde ha varit så, in my dreams, han kommer inte ihåg mig.
efter han hade släppt den där söta konstiga blicken från mig, gav han mig en kram och signerade min skiva.
-next girl. sa han.
*nej jag var visst bara en i mängden..han kom inte ihåg mig.* tänkte jag.
Jag åkte lessamt hem, det kändes verkligen inte bra, jag trodde han skulle komma ihåg mig.
varför frågade jag inte om han inte kom ihåg mig!?
Katie sa inte så mycket, hon tyckte väl också att det var lite konstigt, men han var väl van med nya tjejer varje dag så..
Samma kväll somnade jag sent, jag låg och lyssnade om och om igen på Pray.
Den satte sig verkligen i huvudet *I just can't sleep tonight, lalala*
Efter ett tag gav jag upp, jag kunde inte somna.
Jag startade datorn.
Justin hade tweetat nått:
"It's looks like I will remain in Sweden for a while, I have things to do in this country, girls i love u"
vad menade han?
Jag stängde av datorn igen, låg och tänkte ett tag.
Jag fattade inte vad han menade..
Om inte..!?...
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
VAD TYCKER NI OM EPISODE 6? FÖRUTOM ATT DEN OXÅ VAR KORT.
hinner inte skriva, top model börjar ju nu! :DDD
puss!
//emma.t
Så började han sjunga, one time.
Jag rös igen, känslan att få se honom, killen man drömmer om varje natt.
Han står framför mig här i Sverige, 20 minuter från vårat hus.
Det känns lika overkligt igen, men såklart var det bättre i Atlanta då jag hade meet & greet, nu är det ju någon annan som får träffa han så ist..
Efter framträdandet så var det skivsignering, jag och katie skyndade oss till kön.
Tjejer knuffades och puttades fram och tillbaka överallt.
Jag försökte att hålla mig lugn, även fast dom andra tjejerna försökte få så mycket uppmärksamhet som möjligt och försöka övertala alla att dom var den största beliebern.
Varför lägga tid på det?.. var glad att han är här. tänkte jag.
Jag fick tillslut syn på Justin ganska långt bort, längst fram i ledet, som knappt var ett led längre.
Men vakterna försökte ordna det.
Det gick ganska långsamt, för tjejerna som nyss fått en autograf gick inte därifrån, utan skulle ta kort & kramas m.m.
Som kanske inte var så konstigt att dom ville men endå..
Tjej för tjej, autograf för autograf, tillslut var jag nästan framme vid honom, det var cirka 15-20 stycken före mig.
Han kollade upp mot nästa tjej, men han fick syn på mig.
Blicken fastnade, undra om han kände igen mig?
Han kollade tillbaka på den andra tjejen och log, han sa något till henne, gav henne en kram om signerade hennes skiva.
Jag började bli nervös, tänk om han inte kände igen mig överhuvudtaget? att han gjorde som med alla andra, gav dom en kram och signerade deras skiva som dom köpt.
Nu var det jag, tjejen framför mig vände precis och gick till sina kompisar och skrek.
Jag brörjade gråta lite smått..
-Hi Justin. sa jag, precis som om jag kände honom.
Han kollade på mig med någon konstig, men oehört söt blick.
-I recognize those eyes, has we met before? sa han och log.
-Do you have a memory like a goldfish? sa jag och skrattade till, och nån tår rann ner för kinden.
-wait, was'nt you in atlanta? sa justin och höjde på ögonbrynen. -you had one meet & greet ticket? sa han.
-Haha yeah thats me, sa jag och blinkade.
*Han kände igen mig, omb.. han kom ihåg mig sen i somras!!!*
Tjejerna bakom mig började få panik över att jag tog så lång tid på mig, jag kollade på Justin lite oroligt och sa:
-Perhaps..it's time for me to go.
-Wait a minute, I want to see you again, after this? sa justin.
VA!? vavavava!? hörde jag nyss rätt?!
Vill justin bieber träffa mig!? varför mig!?
Jag kunde inte fatta vad han nyss sa, jag stog och såg ut som en fågelholk och sa:
-What did you say?..sa jag och blev panikslagen inombords, men på ett glatt sätt.
-yes, I really want get to know you. sa justin och log.
Om det endå kunde ha varit så, in my dreams, han kommer inte ihåg mig.
efter han hade släppt den där söta konstiga blicken från mig, gav han mig en kram och signerade min skiva.
-next girl. sa han.
*nej jag var visst bara en i mängden..han kom inte ihåg mig.* tänkte jag.
Jag åkte lessamt hem, det kändes verkligen inte bra, jag trodde han skulle komma ihåg mig.
varför frågade jag inte om han inte kom ihåg mig!?
Katie sa inte så mycket, hon tyckte väl också att det var lite konstigt, men han var väl van med nya tjejer varje dag så..
Samma kväll somnade jag sent, jag låg och lyssnade om och om igen på Pray.
Den satte sig verkligen i huvudet *I just can't sleep tonight, lalala*
Efter ett tag gav jag upp, jag kunde inte somna.
Jag startade datorn.
Justin hade tweetat nått:
"It's looks like I will remain in Sweden for a while, I have things to do in this country, girls i love u"
vad menade han?
Jag stängde av datorn igen, låg och tänkte ett tag.
Jag fattade inte vad han menade..
Om inte..!?...
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^VAD TYCKER NI OM EPISODE 6? FÖRUTOM ATT DEN OXÅ VAR KORT.
hinner inte skriva, top model börjar ju nu! :DDD
puss!
//emma.t
2010-11-21 | 16:09:33 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 5
Jag satt bara tyst och tänkte.
Jag hade ju endå inte reagerat på det sättet som dom flesta fansen skulle gjort, typ skulle sätta sig ner och skrika hur mycket dom älskade honom, jag grät, men jag var lugn. Jag kände mig trygg och kände att jag kunde visa min kärlek till honom på andra sätt.
Tillslut kunde jag inte vara tyst längre.
-Katie.. hörde du när han sa "oåhh.. you have so beautiful eyes"!?
-Haha ja, är du glad nu föresten? sa Katie och log och släppte synen från vägen en stund.
-Jag kommer aldrig glömma det här. sa jag.
Sommarlovet var slut, vi skulle hem till Sverige igen.
Det här hade verkligen vart den bästa sommaren jag någonsin varit med om!
Visst kanske jag hade hoppats på att det Justin skulle fastna för mig, och att jag fick spendera sommaren med honom när jag endå var här.
Men det är väl alla tjejers dröm?..
Jag var väl antagligen bara en i mängden, även fast jag önskar att det inte var så.
Nu var det skola som vanligt, alla var galna och frågade hur han var, hur det hade varit och allt sånt.
Jag försökte vara glad och berättade så mycket som möjligt.
Bilderna på mig och Justin fanns överallt, på Justin bloggar, folks fb, bilddagboken..ah dom fanns överallt.
Men det var jag glad för.
Alla var så himla avis på mig, och det var skönt att för en gångs skull få lite positiv uppmärksamhet.
Men varför var jag så deppig hela tiden?..
Det var nått som gjorde att jag kände mig ledsen på något sätt.
Jag kanske hade förväntat mig mer.
Eller så kanske det var att under 2 års tid hade jag längtat och haft en dröm om att träffa en viss person, och efter 40 minuter var allt som två års längtan slut?
Nej jag vet inte.. nått stämde inte iallafall.
Det blev kallare och kallare, yttligare ett år hade gått och det var november igen.
Julen kom.. och min önskan om att få åka till Atlanta igen, blev inte uppfylld.
Mamma sa att om pappa kunde tänka sig att betala resan, så fick jag åka på sommarlovet igen.
Men jag visste att chansen att få träffa Justin då var minimal.
Då kanske han inte ens var i Atlanta, men jag ville såklart träffa min pappa endå!
Det hade varit så mycket snack om att Justin skulle komma till Sverige, men han kom ju aldrig?
Jag var iallafall sjukt glad över att jag av alla har fått upplevt det jag gjort.
Jag hade bilderna på honom och mig överallt, på mina skolböcker, i mitt rum, som bakgrund i mobilen, datorn. ja allt.
Jag hade helt plötsligt över 20.000 followers, jag menar tjugotusen!?
Det är hur mycket som helst, eller kanske inte till skillnad från Justin, men för mig iallafall.
Jag hade precis kollat på idol med mamma och Katie, det är helt otroligt men jag har inte suttit vid datorn på 4 dagar.
Jag gick upp på mitt rum och slängde mig på sängen, alla tankar kom tillbaka.. när jag satt och väntade på att Justin skulle komma, när han pratade med mig, när han gjorde sin hairflip, och när hans glittrande ögon lyste in i mina.
Jag satte på datorn, det första jag såg på twitter var massor som hade tweetat:
"I can't belive it's true... JB comes to SWEDEN!"
"OMB JB IS COMING TO SWEDEN"
"I'm crying right now!!! @justinbieber will be coming to sweden 7/12 2010!!!!"(han kommer inte påriktigt)
Jag förtsod inte.. så han kommer till Sverige nu också!?
Innerst innte fick jag lite ångest, jag ville att alla andra svenskar skulle få ta del av det jag fick göra?
jag ville inte att han skulle kalla nån här "sweetie", för han sa ju så till MIG!?
Jag kände mig lite ego, men det var så jag kände.
Jag kollade direkt alla bieber bloggar, det var så, han skulle komma till Sverige om tre veckor.
Snabbt fick jag panik, jag måste ha en meet & greet biljett!
Han måste komma ihåg mig..
-KATIE!?
Efter ett tag kom Katie in till mitt rum.
-JUSTIN KOMMER TILL SVERIGE OM TRE VECKOR, DU MÅSTE HJÄLPA MIG ATT BESTÄLLA MEET&GREET!! skrek jag.
-Sluta skrika, och lugna dig..har du pengar till det? undrade Katie.
Typiskt.. varför ska jag betala tänkte jag.
Men vad gör man inte för Justin.
-Ja det har jag, skynda dom kommer ta slut!
Meet & Greet ticket, Sweden Stockholm 2150:- (slutsåld)
-FAAAN! fattar du inte vad som kommer hända nu!? skrek jag.
Katie bara satt och kollade på mig med höjda ögonbryn.
-Jag kommer ju inte kunn... och där började jag gråta.
Han kommer ju antagligen ha signering iallfall, då har jag ju en chans.
Tre veckor gick.. och det var dags för Justin en andra gång.
Jag åkte med Katie igen, för jag tänkte att det kanske är större chans att han kommer ihåg oss då.
Vi stog och väntade på tunnelbanan i 8 minuter.
Den här gången hade jag svarta tunna strumbyxor, och en jätte fin stickat tröja från ginatricot och under det ett svart linne.
Jag hade mitt hår uppsatt i en fin hästsvans och vita pärlörhängen.
Jag ville inte göra mig så märkvärdig nu heller.
Jag hade sminkat mig ungefär som förra gången.. men nu va mitt hår lite ljusare för det hade blekts under sommaren.
Vi klev av vid globen.
Jag hade ingen meet & greet biljett, det gjorde mig deppig, men jag försökte va så glad jag kunde över att jag skulle få se Justin igen.
Som förra gången så var det tjejer ÖVERALLT.
Dom hade skrivit i asiktet, på kläderna, på skyltar, hade på sig jb tröjor, jb kepsar, alla stog och skrek.
Två tjejer med blont löshår, foundationrand och magtröjor (mitt i vintern!?) stog och höll om varandra och grät. välkommen till sverige, tänkte jag.
Några satt på huk och skrek "OMB DET ÄR INTE SANT".
Det var kaos.
Jag småflinade lite när jag såg att hälften av alla tjejerna hade idomin på läpparna och uggs.
Hade dom missat vad Justin tyckte haha?
Jag var iallafall mig själv, och det kändes bra.
Jag är nöjd över att jag ser bra ut naturligt.
Undra vad Justin egentligen skulle tycka om sina svenska fan?
Ja vi får väl se dom lär ju vara som galna iallafall.
Efter ett tag satt vi platsade på våra stolar i globen.
Tjejer bråkade, skrek och grät.
Det var som galet, det var värre än vad det hade varit i Atlanta.
Typiskt Sveriges ungdomar..eller?..
Helt plötsligt hörde jag en röst, en röst som jag kände igen, blandat med alla tjejers skrik.
"Whats'up Sweden, I will hear you scream louder...cmon now!"
Alla skrek... jag också.
Tårarna började rinna som vanligt, det kändes konstigt att se honom här.. i globen.
Lycko dom tjejerna som får stå framme vid scenen.
Men jag har själv vart där så jag får nöja mig med att jag fick tag i en biljett överhuvudtaget.
"Aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, me plus you"
Så började han sjunga, one time.
Jag rös igen, känslan att få se honom, killen man drömmer om varje natt.
Han står framför mig här i Sverige, 20 minuter från vårat hus.
Det känns lika overkligt igen, men såklart var det bättre i Atlanta då jag hade meet & greet, nu är det ju någon annan som får träffa han så ist..
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
episode 5 blev inte heller sådär jätte lång, men om ni vill ha fler episoder kommer dom bli en aning kortare, kan inte sitta och skriva jätte långa, tar alldeles för lång tid.
men vad tkr ni? :)
//emma.t
Jag hade ju endå inte reagerat på det sättet som dom flesta fansen skulle gjort, typ skulle sätta sig ner och skrika hur mycket dom älskade honom, jag grät, men jag var lugn. Jag kände mig trygg och kände att jag kunde visa min kärlek till honom på andra sätt.
Tillslut kunde jag inte vara tyst längre.
-Katie.. hörde du när han sa "oåhh.. you have so beautiful eyes"!?
-Haha ja, är du glad nu föresten? sa Katie och log och släppte synen från vägen en stund.
-Jag kommer aldrig glömma det här. sa jag.
Sommarlovet var slut, vi skulle hem till Sverige igen.
Det här hade verkligen vart den bästa sommaren jag någonsin varit med om!
Visst kanske jag hade hoppats på att det Justin skulle fastna för mig, och att jag fick spendera sommaren med honom när jag endå var här.
Men det är väl alla tjejers dröm?..
Jag var väl antagligen bara en i mängden, även fast jag önskar att det inte var så.
Nu var det skola som vanligt, alla var galna och frågade hur han var, hur det hade varit och allt sånt.
Jag försökte vara glad och berättade så mycket som möjligt.
Bilderna på mig och Justin fanns överallt, på Justin bloggar, folks fb, bilddagboken..ah dom fanns överallt.
Men det var jag glad för.
Alla var så himla avis på mig, och det var skönt att för en gångs skull få lite positiv uppmärksamhet.
Men varför var jag så deppig hela tiden?..
Det var nått som gjorde att jag kände mig ledsen på något sätt.
Jag kanske hade förväntat mig mer.
Eller så kanske det var att under 2 års tid hade jag längtat och haft en dröm om att träffa en viss person, och efter 40 minuter var allt som två års längtan slut?
Nej jag vet inte.. nått stämde inte iallafall.
Det blev kallare och kallare, yttligare ett år hade gått och det var november igen.
Julen kom.. och min önskan om att få åka till Atlanta igen, blev inte uppfylld.
Mamma sa att om pappa kunde tänka sig att betala resan, så fick jag åka på sommarlovet igen.
Men jag visste att chansen att få träffa Justin då var minimal.
Då kanske han inte ens var i Atlanta, men jag ville såklart träffa min pappa endå!
Det hade varit så mycket snack om att Justin skulle komma till Sverige, men han kom ju aldrig?
Jag var iallafall sjukt glad över att jag av alla har fått upplevt det jag gjort.
Jag hade bilderna på honom och mig överallt, på mina skolböcker, i mitt rum, som bakgrund i mobilen, datorn. ja allt.
Jag hade helt plötsligt över 20.000 followers, jag menar tjugotusen!?
Det är hur mycket som helst, eller kanske inte till skillnad från Justin, men för mig iallafall.
Jag hade precis kollat på idol med mamma och Katie, det är helt otroligt men jag har inte suttit vid datorn på 4 dagar.
Jag gick upp på mitt rum och slängde mig på sängen, alla tankar kom tillbaka.. när jag satt och väntade på att Justin skulle komma, när han pratade med mig, när han gjorde sin hairflip, och när hans glittrande ögon lyste in i mina.
Jag satte på datorn, det första jag såg på twitter var massor som hade tweetat:
"I can't belive it's true... JB comes to SWEDEN!"
"OMB JB IS COMING TO SWEDEN"
"I'm crying right now!!! @justinbieber will be coming to sweden 7/12 2010!!!!"(han kommer inte påriktigt)
Jag förtsod inte.. så han kommer till Sverige nu också!?
Innerst innte fick jag lite ångest, jag ville att alla andra svenskar skulle få ta del av det jag fick göra?
jag ville inte att han skulle kalla nån här "sweetie", för han sa ju så till MIG!?
Jag kände mig lite ego, men det var så jag kände.
Jag kollade direkt alla bieber bloggar, det var så, han skulle komma till Sverige om tre veckor.
Snabbt fick jag panik, jag måste ha en meet & greet biljett!
Han måste komma ihåg mig..
-KATIE!?
Efter ett tag kom Katie in till mitt rum.
-JUSTIN KOMMER TILL SVERIGE OM TRE VECKOR, DU MÅSTE HJÄLPA MIG ATT BESTÄLLA MEET&GREET!! skrek jag.
-Sluta skrika, och lugna dig..har du pengar till det? undrade Katie.
Typiskt.. varför ska jag betala tänkte jag.
Men vad gör man inte för Justin.
-Ja det har jag, skynda dom kommer ta slut!
Meet & Greet ticket, Sweden Stockholm 2150:- (slutsåld)
-FAAAN! fattar du inte vad som kommer hända nu!? skrek jag.
Katie bara satt och kollade på mig med höjda ögonbryn.
-Jag kommer ju inte kunn... och där började jag gråta.
Han kommer ju antagligen ha signering iallfall, då har jag ju en chans.
Tre veckor gick.. och det var dags för Justin en andra gång.
Jag åkte med Katie igen, för jag tänkte att det kanske är större chans att han kommer ihåg oss då.
Vi stog och väntade på tunnelbanan i 8 minuter.
Den här gången hade jag svarta tunna strumbyxor, och en jätte fin stickat tröja från ginatricot och under det ett svart linne.
Jag hade mitt hår uppsatt i en fin hästsvans och vita pärlörhängen.
Jag ville inte göra mig så märkvärdig nu heller.
Jag hade sminkat mig ungefär som förra gången.. men nu va mitt hår lite ljusare för det hade blekts under sommaren.
Vi klev av vid globen.
Jag hade ingen meet & greet biljett, det gjorde mig deppig, men jag försökte va så glad jag kunde över att jag skulle få se Justin igen.
Som förra gången så var det tjejer ÖVERALLT.
Dom hade skrivit i asiktet, på kläderna, på skyltar, hade på sig jb tröjor, jb kepsar, alla stog och skrek.
Två tjejer med blont löshår, foundationrand och magtröjor (mitt i vintern!?) stog och höll om varandra och grät. välkommen till sverige, tänkte jag.
Några satt på huk och skrek "OMB DET ÄR INTE SANT".
Det var kaos.
Jag småflinade lite när jag såg att hälften av alla tjejerna hade idomin på läpparna och uggs.
Hade dom missat vad Justin tyckte haha?
Jag var iallafall mig själv, och det kändes bra.
Jag är nöjd över att jag ser bra ut naturligt.
Undra vad Justin egentligen skulle tycka om sina svenska fan?
Ja vi får väl se dom lär ju vara som galna iallafall.
Efter ett tag satt vi platsade på våra stolar i globen.
Tjejer bråkade, skrek och grät.
Det var som galet, det var värre än vad det hade varit i Atlanta.
Typiskt Sveriges ungdomar..eller?..
Helt plötsligt hörde jag en röst, en röst som jag kände igen, blandat med alla tjejers skrik.
"Whats'up Sweden, I will hear you scream louder...cmon now!"
Alla skrek... jag också.
Tårarna började rinna som vanligt, det kändes konstigt att se honom här.. i globen.
Lycko dom tjejerna som får stå framme vid scenen.
Men jag har själv vart där så jag får nöja mig med att jag fick tag i en biljett överhuvudtaget.
"Aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, aye, me plus you"
Så började han sjunga, one time.
Jag rös igen, känslan att få se honom, killen man drömmer om varje natt.
Han står framför mig här i Sverige, 20 minuter från vårat hus.
Det känns lika overkligt igen, men såklart var det bättre i Atlanta då jag hade meet & greet, nu är det ju någon annan som får träffa han så ist..
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
episode 5 blev inte heller sådär jätte lång, men om ni vill ha fler episoder kommer dom bli en aning kortare, kan inte sitta och skriva jätte långa, tar alldeles för lång tid.
men vad tkr ni? :)
//emma.t
2010-11-20 | 21:30:05 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 4
Jag satt med huvudet i händerna, hur skulle jag klara det här?
Jag tittade upp för ett ögonblick.
Dörren öppnades, hjälp nu. nej nu händer det.
Hur kunde nått sånt här kännas så nervöst?
Kankse för att just JAG får sitta med honom i enrum?
nej jag vet inte, men den här känslan har jag aldrig känt förut.
Det pirrade till i tårna och spred sig uppåt, jag svalde hårt och tittade försiktigt mot dörren...
Justin & Anastasia Emily!
Mitt hjärta slog både hårade och snabbare än vad det någonsin gjort.
Det enda jag hann se var ett par blåa Nike skor.
Jag följde blicken uppåt, han tog ett kliv in i rummet, och drog igen dörren bakom sig, han gjorde sin hairflip och rättade till luggen med handen sen kollade han upp på mig, gick emot mig, log och sa -heyy sweety, how are you? och såg jätte glad ut.
Jag kunde inte fatta att jag var i samma rum som Justin Bieber.
På något sätt släppte en del av nervositeten på en gång, den där klumpen, men endå var mycket kvar.
Jag visste inte vad jag skulle svara, jag kunde verkligen inte andas.. jag blev som anfådd.
Tårarna började rinna av glädje och jag hade fjärilar i hela magen.
Jag satte händerna framför ansiktet och grät som en liten bebis, men det var av lycka.
Han kom emot mig och kramade om mig, och sa igen -How are you beautiful? och såg så himla underbar ut.
Jag hade mitt huvud på Justin Biebers axel, shit vilken dröm.
-I..i.. have never felt better *snyft*.. so I'm very fine, but this feel so unreal, I can't belive it's you *snyft*. sa jag och snyftade en gång till av lycka.
Han släppte taget om mig och kramade om Katie.
Haha hon blev lite generad, varken hon eller pappa som inte förstod varför han var så speciell nu vet hon nog de..tänkte jag.
Han såg att jag höll i min kamera, så han frågade om jag ville ta kort.
Sen frågade han - Sweetie, why are you crying so much?
Jag hade inget vettigt svar förutom..
-Actually I don't know. sa jag och log samtidigt som tårarna rann.
Fast det visste jag ju visst, men jag vågade inte prata så mycket.
Jag måste drömma, någon måste nypa mig eller nått.
Det kan inte vara möjligt att Justin har kallat mig sweetie två gånger nu.
Det är omöjligt.
Det pirrade fortfarande i hela min kropp.
Va det 45 grader i det här rummet, eller var de jag som helt plötsligt blev kokhet?..
Han måste känna av hur nervös jag är, för jag skakade säkert utan att tänka på det.
Dom här 40 minutrerna vi hade, gick lika snabbt som ett ögonblick.
Efter han hade sagt hur fina han tyckte mina ögon var, hur gullig jag verkade vara, och allt så var tiden typ slut.
Han skulle uppträda nu, jag hade tagit ungefär 14 bilder, en eller två med Justin och Katie.
Efter ett tag hade jag trots allt känt mig lite mer bekväm och lugn.
Det kändes på något sett som om jag kände honom sen innan.
Efter ett tag satt jag & Katie längst fram vid scenen.
Hans röst, det var det bästa jag hört, det var den som fick mig att somna på kvällarna, det var den som fick tiden att gå oehört fort, och det var den rösten som fick mig att må bra och känna glädje.
Mitt i One less lonely girl kollade han på mig..mitt hjärta smälte.
Shit vilken känsla, han står på scenen framför mig, killen som nyss kallat mig sweetie, sjunger one less lonely girl och kollar mig rakt in i ögonen med sina bruna skimmrande ögon.
Jag rös, jag fick en klump i magen.
Jag fattade inte, jag fattade verkligen inte att det här händer mig, den här dagen kommer jag alltid att minnas!
Efter cirka två timmar satt vi i bilen påväg hem igen, jag sa inget.
Jag satt bara tyst och tänkte.
Jag hade ju endå inte reagerat på det sättet som dom flesta fansen skulle gjort, typ skulle sätta sig ner och skrika hur mycket dom älskade honom, jag grät, men jag var lugn. Jag kände mig trygg och kände att jag kunde visa min kärlek till honom på andra sätt.
Tillslut kunde jag inte vara tyst längre.
-Katie.. hörde du när han sa "oåhh.. you have so beautiful eyes"!?
-Haha ja, är du glad nu föresten? sa Katie och log och släppte synen från vägen en stund.
-Jag kommer aldrig glömma det här. sa jag.
En ganska kort episode, men jag hinner inte skriva mer
Vad tror ni kommer hända? :)
Jag tittade upp för ett ögonblick.
Dörren öppnades, hjälp nu. nej nu händer det.
Hur kunde nått sånt här kännas så nervöst?
Kankse för att just JAG får sitta med honom i enrum?
nej jag vet inte, men den här känslan har jag aldrig känt förut.
Det pirrade till i tårna och spred sig uppåt, jag svalde hårt och tittade försiktigt mot dörren...
Justin & Anastasia Emily!
Mitt hjärta slog både hårade och snabbare än vad det någonsin gjort.
Det enda jag hann se var ett par blåa Nike skor.
Jag följde blicken uppåt, han tog ett kliv in i rummet, och drog igen dörren bakom sig, han gjorde sin hairflip och rättade till luggen med handen sen kollade han upp på mig, gick emot mig, log och sa -heyy sweety, how are you? och såg jätte glad ut.
Jag kunde inte fatta att jag var i samma rum som Justin Bieber.
På något sätt släppte en del av nervositeten på en gång, den där klumpen, men endå var mycket kvar.
Jag visste inte vad jag skulle svara, jag kunde verkligen inte andas.. jag blev som anfådd.
Tårarna började rinna av glädje och jag hade fjärilar i hela magen.
Jag satte händerna framför ansiktet och grät som en liten bebis, men det var av lycka.
Han kom emot mig och kramade om mig, och sa igen -How are you beautiful? och såg så himla underbar ut.
Jag hade mitt huvud på Justin Biebers axel, shit vilken dröm.
-I..i.. have never felt better *snyft*.. so I'm very fine, but this feel so unreal, I can't belive it's you *snyft*. sa jag och snyftade en gång till av lycka.
Han släppte taget om mig och kramade om Katie.
Haha hon blev lite generad, varken hon eller pappa som inte förstod varför han var så speciell nu vet hon nog de..tänkte jag.
Han såg att jag höll i min kamera, så han frågade om jag ville ta kort.
Sen frågade han - Sweetie, why are you crying so much?
Jag hade inget vettigt svar förutom..
-Actually I don't know. sa jag och log samtidigt som tårarna rann.
Fast det visste jag ju visst, men jag vågade inte prata så mycket.
Jag måste drömma, någon måste nypa mig eller nått.
Det kan inte vara möjligt att Justin har kallat mig sweetie två gånger nu.
Det är omöjligt.
Det pirrade fortfarande i hela min kropp.
Va det 45 grader i det här rummet, eller var de jag som helt plötsligt blev kokhet?..
Han måste känna av hur nervös jag är, för jag skakade säkert utan att tänka på det.
Dom här 40 minutrerna vi hade, gick lika snabbt som ett ögonblick.
Efter han hade sagt hur fina han tyckte mina ögon var, hur gullig jag verkade vara, och allt så var tiden typ slut.
Han skulle uppträda nu, jag hade tagit ungefär 14 bilder, en eller två med Justin och Katie.
Efter ett tag hade jag trots allt känt mig lite mer bekväm och lugn.
Det kändes på något sett som om jag kände honom sen innan.
Efter ett tag satt jag & Katie längst fram vid scenen.
Hans röst, det var det bästa jag hört, det var den som fick mig att somna på kvällarna, det var den som fick tiden att gå oehört fort, och det var den rösten som fick mig att må bra och känna glädje.
Mitt i One less lonely girl kollade han på mig..mitt hjärta smälte.
Shit vilken känsla, han står på scenen framför mig, killen som nyss kallat mig sweetie, sjunger one less lonely girl och kollar mig rakt in i ögonen med sina bruna skimmrande ögon.
Jag rös, jag fick en klump i magen.
Jag fattade inte, jag fattade verkligen inte att det här händer mig, den här dagen kommer jag alltid att minnas!
Efter cirka två timmar satt vi i bilen påväg hem igen, jag sa inget.
Jag satt bara tyst och tänkte.
Jag hade ju endå inte reagerat på det sättet som dom flesta fansen skulle gjort, typ skulle sätta sig ner och skrika hur mycket dom älskade honom, jag grät, men jag var lugn. Jag kände mig trygg och kände att jag kunde visa min kärlek till honom på andra sätt.
Tillslut kunde jag inte vara tyst längre.
-Katie.. hörde du när han sa "oåhh.. you have so beautiful eyes"!?
-Haha ja, är du glad nu föresten? sa Katie och log och släppte synen från vägen en stund.
-Jag kommer aldrig glömma det här. sa jag.
En ganska kort episode, men jag hinner inte skriva mer
Vad tror ni kommer hända? :)
2010-11-19 | 17:05:26 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 3
Jag gick upp från sängen och gick till min väska som jag inte hade packat upp än och rotade fram min Ipod.
ååh, pick me, en utav dom bästa låtarna!
Jag somnade med musiken i öronen, och vaknade av att somebody to love dunkade.
Solen lyste in genom föntrerna och gjorde så väggarna i mitt rum med blommor glittrade till lite extra.
Allt kändes perfekt.
Men för nån sekund kändes det som mitt hjärta slutade slå..idag ska jag träffa Justin Bieber..
Det kändes verkligen så overkligt att tänka på, att inom några timmar har jag kramat honom, pratat med honom & har massvis med bilder på honom!
Bara tanken gjorde mig så glad, även fast jag var så sjukt nervös.
jag fick ångest på en gång, vilken justin tröja ska jag ha!?, skulle jag sminka mig som jag brukar!?, och vad skulle jag göra med mitt långa spik raka hår!?
-GOOSHHHH, skrek Emily när hon rotade bland alla sina kläder i väskan.
Hon vände upp och ned på väskan och alla kläder ramlade ut.
Hon la alla tröjor i en hög, alla byxor i en hög, och delade upp allt eftersom.
Hela jag måste vara perfekt idag tänkte Emily.
Kanske ska jag strunta i att ha en JB tröja? kanske ska ta på mig något mer fint?
Det orkade hon inte tänka på nu, så hon gick ner till Katie & pappa, som redan satt och åt frukost.
-Godmorgon sa jag och smålog lite irreterat.
-Godmorgon, sovit gott? undrade pappa
-Jodå jätte bra faktist.
-Du ser lite små sur ut? sa Katie
-Jag är bara nervös.
Pappa hade lagat en amerikansk frukost, med ägg och bacon och massor av andra godsaker.
det uppskattade jag verkligen, fina frukostar är det bästa som finns!
Jag åt väldigt mycket, men allt var ju så gott!
Konserten började klockan 3.. klockan var 10.
Jag skulle få träffa Justin backstage en timme innan konserten ungefär, alltså bara 4 timmar kvar!
..vänta nu, 4 TIMMAR!?
shit, nu blev det bråttom.
Emliy sprang upp på sitt rum och startade datorn.
Startsida, twitter.
"Just four hours until I will meet @justinbieber, I'm so excited!.. like I'm the only girl in the world.."
Spotify..hm vilken låt.. Baby blir najs!
Emily bestämde sig för att inte ta på sig nån utav sina JB tröjor, han kanske tycker jag är överdriven då.
Hon tog en par ljusa tighta jeans, och en ljusrosa söt "topp".
-USCH VAD JAG HATAR MITT HÅR! skrek Emily.
Då kom Katie in i rummet.
-Gud vilken söt topp, sa Katie och log det bredaste hon kunde.
...Varför är du så stressad och upprörd Emily? frågade Katie igen.
-Vad tror du!? vi snackar om JUSTIN BIEBER! klart jag är upprörd, det kommer bli jätte kul men jag kan inte fatta att det här händer, jag kan inte fatta att jag står i det finaste rummer jag någonsin sett som tydligen är mitt, och att jag snart ska få träffa Justin om bara någon timme? det känns helt sjukt, jag vet liksom inte ens hur han är, hur han kommer se ut på riktigt, om han kommer vara trevlig, snobbig, eller helt underbar som han verkar, om han kommer..
-Haha Emily det räcker. avbröt Katie mig, du kan ta det lugnt, han är nog som vilken pojke som helst i sättet, och han kommer nog tycka du är grymt söt. sa Katie och såg väldigt glad ut typ på ett sånt sätt som om jag skulle svara, "ja det kommer han säkert, vi är ju som gjorde för varandra".
men nej så svarade jag inte utan det blev mer..
-jo tjena.
Katie hjälpte mig med att locka mitt hår i stora vågor från axlarna och neråt.
Hon tog slinga för slinga så att inget skulle bli rakt.
Det tog ganska lång tid, men det var det verkligen värt!
-Du passar jätte bra i den här hårfärgen sa Katie.
-Tack sa jag och log.
Jag hade nyligen slingat mitt hår lite ljusare, så det var liksom naturligt blont.
Katie sminkade mig även, jag blev jätte nöjd, lite puder med ljus rosa rouge och lite mascara.
Även lite läppglans.
Klockan var redan halv 12, och nu skulle Katie duscha och fixa sig iordning, för hon skulle åka med mig.
Till slut var båda jag och Katie klara, klockan var nu halv 2.
Jag var så sjukt nervös, jag kunde verkligen inte fatta, det ville verkligen inte in i mitt huvud att jag skulle få träffa den underbaraste killen på jorden, tänk hur avis alla kommer bli hemma i Sverige.
Alla Bieber bloggar kommer skriva om mig, "En svensk belieber, träffade Justin"
Åhhh det här kommer bli den bästa dagen i mitt liv!
Nu skulle vi åka.. jag var en halvtimme från att träffa Justin.
Bil resan tog ungefär en kvart.
wow.. det var en enorm slags byggnad.
Det var verkligen fullt med tjejer överallt.
Den längsta kön jag har sett på länge, dom flesta hade skrivit JB i pannan och på kinderna.
Dom hade fullt med smink och JB tröjor.
Jag var ganska glad för att jag inte valde att sätta på mig min JB tröja endå.
Vi gick förbi hela kön alla skrek, jag hörde några skrika "eyyy you?, you must stand in the queue"
Men dom visste väl inte att jag hade en slags VIP biljett.
När vi hade gått förbi den långa kön med alla tjejer, stog det runt 4 vakter vid ingången, vi trängde oss fram och visade upp biljetten.
Dom släppte in oss, och en lång tjock gubbe visade oss vägen till ett rum och så sa han "The guy everyone loves coming soon" och kollade på mig och blinkade till med ena ögat.
Jag hade bara en stor klump i halsen, och svarade inte.
Men Katie sa "haha it's Ok, I think she had to calm down a bit first haha."
Jag kunde inte andas.. det gick inte, det kändes som om jag skulle svimma vilken sekund som helst.
Hjälp.
Det var ett ganska litet rum vi satt i, med några stolar som vi satt på, och dörren till rummet stod vidöppen.
-Katie.. jag kan inte andas. sa jag och jag kände hur nervös jag såg ut.
-Det är snart över och det kommer gå bra.
Jag kan verkligen inte förklara känslan jag hade, men tänk er själva?
Ni sitter i ett rum, dörren kan öppnas precis när som helst av Justin.
Jag hade en stor klump i både halsen och magen, samtidigt som det pirrade.
Jag satt med huvudet i händerna, hur skulle jag klara det här?
Jag tittade upp för ett ögonblick.
Dörren öppnades, hjälp nu. nej nu händer det.
Hur kunde nått sånt här kännas så nervöst?
Kankse för att just JAG får sitta med honom i enrum?
nej jag vet inte, men den här känslan har jag aldrig känt förut.
Det pirrade till i tårna och spred sig uppåt, jag svalde hårt och tittade försiktigt mot dörren...
vad tkr ni? kommentera gärna! :d
ååh, pick me, en utav dom bästa låtarna!
Jag somnade med musiken i öronen, och vaknade av att somebody to love dunkade.
Solen lyste in genom föntrerna och gjorde så väggarna i mitt rum med blommor glittrade till lite extra.
Allt kändes perfekt.
Men för nån sekund kändes det som mitt hjärta slutade slå..idag ska jag träffa Justin Bieber..
Det kändes verkligen så overkligt att tänka på, att inom några timmar har jag kramat honom, pratat med honom & har massvis med bilder på honom!
Bara tanken gjorde mig så glad, även fast jag var så sjukt nervös.
jag fick ångest på en gång, vilken justin tröja ska jag ha!?, skulle jag sminka mig som jag brukar!?, och vad skulle jag göra med mitt långa spik raka hår!?
-GOOSHHHH, skrek Emily när hon rotade bland alla sina kläder i väskan.
Hon vände upp och ned på väskan och alla kläder ramlade ut.
Hon la alla tröjor i en hög, alla byxor i en hög, och delade upp allt eftersom.
Hela jag måste vara perfekt idag tänkte Emily.
Kanske ska jag strunta i att ha en JB tröja? kanske ska ta på mig något mer fint?
Det orkade hon inte tänka på nu, så hon gick ner till Katie & pappa, som redan satt och åt frukost.
-Godmorgon sa jag och smålog lite irreterat.
-Godmorgon, sovit gott? undrade pappa
-Jodå jätte bra faktist.
-Du ser lite små sur ut? sa Katie
-Jag är bara nervös.
Pappa hade lagat en amerikansk frukost, med ägg och bacon och massor av andra godsaker.
det uppskattade jag verkligen, fina frukostar är det bästa som finns!
Jag åt väldigt mycket, men allt var ju så gott!
Konserten började klockan 3.. klockan var 10.
Jag skulle få träffa Justin backstage en timme innan konserten ungefär, alltså bara 4 timmar kvar!
..vänta nu, 4 TIMMAR!?
shit, nu blev det bråttom.
Emliy sprang upp på sitt rum och startade datorn.
Startsida, twitter.
"Just four hours until I will meet @justinbieber, I'm so excited!.. like I'm the only girl in the world.."
Spotify..hm vilken låt.. Baby blir najs!
Emily bestämde sig för att inte ta på sig nån utav sina JB tröjor, han kanske tycker jag är överdriven då.
Hon tog en par ljusa tighta jeans, och en ljusrosa söt "topp".
-USCH VAD JAG HATAR MITT HÅR! skrek Emily.
Då kom Katie in i rummet.
-Gud vilken söt topp, sa Katie och log det bredaste hon kunde.
...Varför är du så stressad och upprörd Emily? frågade Katie igen.
-Vad tror du!? vi snackar om JUSTIN BIEBER! klart jag är upprörd, det kommer bli jätte kul men jag kan inte fatta att det här händer, jag kan inte fatta att jag står i det finaste rummer jag någonsin sett som tydligen är mitt, och att jag snart ska få träffa Justin om bara någon timme? det känns helt sjukt, jag vet liksom inte ens hur han är, hur han kommer se ut på riktigt, om han kommer vara trevlig, snobbig, eller helt underbar som han verkar, om han kommer..
-Haha Emily det räcker. avbröt Katie mig, du kan ta det lugnt, han är nog som vilken pojke som helst i sättet, och han kommer nog tycka du är grymt söt. sa Katie och såg väldigt glad ut typ på ett sånt sätt som om jag skulle svara, "ja det kommer han säkert, vi är ju som gjorde för varandra".
men nej så svarade jag inte utan det blev mer..
-jo tjena.
Katie hjälpte mig med att locka mitt hår i stora vågor från axlarna och neråt.
Hon tog slinga för slinga så att inget skulle bli rakt.
Det tog ganska lång tid, men det var det verkligen värt!
-Du passar jätte bra i den här hårfärgen sa Katie.
-Tack sa jag och log.
Jag hade nyligen slingat mitt hår lite ljusare, så det var liksom naturligt blont.
Katie sminkade mig även, jag blev jätte nöjd, lite puder med ljus rosa rouge och lite mascara.
Även lite läppglans.
Klockan var redan halv 12, och nu skulle Katie duscha och fixa sig iordning, för hon skulle åka med mig.
Till slut var båda jag och Katie klara, klockan var nu halv 2.
Jag var så sjukt nervös, jag kunde verkligen inte fatta, det ville verkligen inte in i mitt huvud att jag skulle få träffa den underbaraste killen på jorden, tänk hur avis alla kommer bli hemma i Sverige.
Alla Bieber bloggar kommer skriva om mig, "En svensk belieber, träffade Justin"
Åhhh det här kommer bli den bästa dagen i mitt liv!
Nu skulle vi åka.. jag var en halvtimme från att träffa Justin.
Bil resan tog ungefär en kvart.
wow.. det var en enorm slags byggnad.
Det var verkligen fullt med tjejer överallt.
Den längsta kön jag har sett på länge, dom flesta hade skrivit JB i pannan och på kinderna.
Dom hade fullt med smink och JB tröjor.
Jag var ganska glad för att jag inte valde att sätta på mig min JB tröja endå.
Vi gick förbi hela kön alla skrek, jag hörde några skrika "eyyy you?, you must stand in the queue"
Men dom visste väl inte att jag hade en slags VIP biljett.
När vi hade gått förbi den långa kön med alla tjejer, stog det runt 4 vakter vid ingången, vi trängde oss fram och visade upp biljetten.
Dom släppte in oss, och en lång tjock gubbe visade oss vägen till ett rum och så sa han "The guy everyone loves coming soon" och kollade på mig och blinkade till med ena ögat.
Jag hade bara en stor klump i halsen, och svarade inte.
Men Katie sa "haha it's Ok, I think she had to calm down a bit first haha."
Jag kunde inte andas.. det gick inte, det kändes som om jag skulle svimma vilken sekund som helst.
Hjälp.
Det var ett ganska litet rum vi satt i, med några stolar som vi satt på, och dörren till rummet stod vidöppen.
-Katie.. jag kan inte andas. sa jag och jag kände hur nervös jag såg ut.
-Det är snart över och det kommer gå bra.
Jag kan verkligen inte förklara känslan jag hade, men tänk er själva?
Ni sitter i ett rum, dörren kan öppnas precis när som helst av Justin.
Jag hade en stor klump i både halsen och magen, samtidigt som det pirrade.
Jag satt med huvudet i händerna, hur skulle jag klara det här?
Jag tittade upp för ett ögonblick.
Dörren öppnades, hjälp nu. nej nu händer det.
Hur kunde nått sånt här kännas så nervöst?
Kankse för att just JAG får sitta med honom i enrum?
nej jag vet inte, men den här känslan har jag aldrig känt förut.
Det pirrade till i tårna och spred sig uppåt, jag svalde hårt och tittade försiktigt mot dörren...
vad tkr ni? kommentera gärna! :d
2010-11-18 | 14:55:00 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 2
Katie var en utav dom personerna som betydde mest för mig. Hon har alltid stöttat mig, och jag kan verkligen prata om allt med henne. Hon är som en liten barnunge, springer runt och ser töntigt glad ut hela tiden, men på ett bra sätt såklart. -ska jag gå ner och fixa lite frukost till dig eller har du redan käkat? sa Katie. -jag kommer ner om en stund ska bara klä på mig och så sa jag och log över att hon alltid erbjöd sig att fixa allt åt mig.
Katie gick ner, och jag låg kvar i sängen en stund, men efter en stund gick jag upp igen. Jag gick in i min walk in closet och slängde på mig den rosa mjukisdressen, satte upp håret i en slarvig toffs, och gick ner.
-Har du packat? frågade Katie
-nepp, ska göra det..
EPISODE 2
Jag åt upp min frukost och gick upp till mitt rum igen. Nu ska jag endå vara borta i 10 veckor.. så nästan hela garderoben måste ju med.
Emily slet fram den största resväskan hon kunde hitta, den med en stor Justin bild på.
Den väskan hade hennes mamma specialbeställt så det var en stor bild på Justin.
-KATIIIE?..ropade Emily.
-kommer. ropade Katie tillbaks från undervåningen.
Efter någon minut kom Katie upp till Emilys rum.
-Alltså Emily, helt seriöst nu.. hur många posters har du? det här är ju sjukt.
-Haha men erkänn att grabben är söt? sa jag och log.
-Jo det är han väl..men ska hans hår va sådär...sli..ckat? frågade Katie och flinade.
-Men är du seriös!? klart det ska, det är ju en av dom sakerna som är helt wonderful! sa jag.
-okej, hans ögon är ju fina iallafall..
-skoja inte sa jag, och gick och satte på spotify på min dator.
Favorite girl.
-vad var det du ville föresten? undrade Katie, du vet att vi snart måste börja åka?
-Jo jag vet, så jag ville ha hjälp att packa, har ingen aning om vad som ska med.
-Ta med typ alla klänningar, linnen, shorts och sånt som du har, alla sommar kläder liksom.. vi ska ju vara där ett tag!
-Typ? haha du låter så rolig ibland syrran, sa jag och skrattade.
Jag packade ner det mesta jag hade, linnen i alla olika färger och mönster.
shorts, lite längre och lite kortare, sommar och strand klänningar, kjolar, allt.
3½ timme senare:
-Det är dags att åka, ropade Katie.
wiho, nu är det dags, shit vad kul det här ska bli! tänkte jag.
-Gumman, ta hand om dig, jag älskar dig, jag lovar att ringa dig varje dag! sa mamma och kramade om mig.
jag tror aldrig hon har kramat mig så här hårt förut.
-jag älskar dig också mamma, och jag ska ta hand om mig, vi kommer ha det jätte bra, sa jag.
-Va snäll mot pap..
-Men mamma ja, jag är inte 7, sa jag och avbröt henne.
Jag stog och kramade mamma länge, men det kändes bra att få komma härifrån ett tag.
Sen stog Katie och pratade med mamma en stund så det tog ett tag innan vi kom iväg.
En stund senare satt jag och Katie i bilen, jag stoppade in My world i cd spelaren i bilen.
Vi satt och sjöng på One time, för den kunde även Katie litegrann.
me plus you, imma tell you one time..
vi hade det jätte kul, och pratade om hur kul det skulle bli.
vi skulle ta ett kvällsplan så vi flög över natten.
Sen skulle pappa möta upp oss på flygplatsen.
14 timmar senare:
när vi gick ut från planet var det som att gå in i en varm vägg, det var så mycket varmare här än i Sverige, det trodde jag inte.
Mitt bland all folkmassa fick vi syn på pappa, det kändes så otroligt härligt.
Jag har inte sett min pappa på 7 månader!
Jag sprang ifrån Katie, mot pappa och slängde mig om halsen på honom.
-Åh gumman vad jag har saknat dig!, sa pappa.
Jag sa inget, jag bara njöt av att se honom igen.
Pappa släppte mig och sträckte ut armarna mot Katie, hon bara stog och log.
En stund senare gick vi och åt en snabbis på Mc'donalds, sen satte vi oss i bilen.
Både jag och Katie hade så mycket att berätta, om kompisar, skolan,& Justin.. ja verkligen allt.
Pappa låtsades väl vara intresserad om biten med Justin, men resten visste jag att han brydde sig om!
Katie berättade om sin nya pojkvän Simon.
Jag hade inte träffat honom än men han verkade snäll faktist.
Pappa frågade saker hela tiden..och vi bara svarade och var glada.
-Men pappa.. hur är det att bo här i Atlanta då? frågade jag och kollade på honom i backspegeln.
Pappa kollade också upp i backspegeln så han såg mig därbak.
-Jodu, det är faktist jätte skönt, men självklart saknar jag er hela tiden, ni får komma och hälsa på så ofta som möjligt men nu ska vi njuta av den tiden vi har här tillsammans!
-Ah absolut svarade jag, men pappa tänk om du har sett Justin utan att du har tänkt på att det är han!? sa jag och log av förväntan.
-Nja det vet jag inte, han är väl antagligen inte så svår att missa antar jag.
-Tror du att jag ko..
-Nej det tror jag inte älskling, Atlanta är inte jätte litet, chansen är nog inte så stor. sa pappa, han förstod vad jag tänkte fråga.
Tiden i bilen gick fort, det tog endå bara 25 minuter från flygplatsen till pappas hus.
-Bor du här pappa!?..sa jag med öppen mun.
-Japp, gillar du det?
-Oja!, sa jag & Katie i kör.
Vi båda spände loss oss på en gång, klev ur bilen och sprang upp mot ytterdörren.
-Woow sa jag när jag såg hur det såg ut inne.
-Det här är ju mer crazy än ditt rum sa Katie och kollade sig omkring.
Vi båda stog som två stela pinnar innanför dörren.
Då kom pappa in.
-Ahh sa han, vad tycker ni? sa pappa och såg ganska stolt ut.
-Pappa.. det är helt otroligt fint sa Katie.
Efter ett tag hade han visat oss runt i hela huset, det var 100 gånger så stort än våran villa i Sverige, trots att vårt hus hemma var stort.
Vi fick ett varsitt rum, det var tydligen våra rum, som han hade räknat med att vi skulle ha "som våra" rum när vi var där.
Jag öppnade den stora vita dörren in till mitt rum, en rosa ullig heltäckningsmatta och mellan två förnster stog en utav dom största sängarna jag någonsin har sett, jag fattar inte hur pappa har lyckats med allt det här tänkte jag.
Jag gick fram och slängde mig på sängen och skrattade av lycka av att äntligen vara här.
Jag skar mig med nått på handen när jag slängde mig i sängen, det sved till.
Jag kollade konstigt på handen och tittade vad det var som skar mig.
Jag låg på nånting, ser ut som nån...OMB !!
-AHHHHHH PAPPA!! skrek jag och tårarna började rinna.
Det var en biljett till en av Jusitn konserter här i Atlanta, och inte vilken biljett som helst, Meet & Greet!
Samtidigt som jag höll biljetten i ena handen, och den andra för ansikitet för att jag grät så mycket sprang jag ner på undervåningen.
Pappa stog precis nedanför trappan och förstog att jag hade hittat biljetten.
Han bara stog där och såg jätte stolt ut över att han gjort mig så glad.
Jag kunde inte andas.. tänk att jag.. en svensk belieber... skulle få gå på JUSTIN BIEBERS KONSERT!?
Jag satte mig på nedersta trappsteget och försökte säga tack, men jag bara skrattade, skakade och grät av glädje.
-Pap..pappa är du ser..seriös? sa jag och kollade upp på honom, som stog framför mig.
Jag kände hur sminket hade runnit, men det sket jag i.
-Nej den är fake, ne klart jag är seriös, en liten välkommnings present bara, sa pappa och fortsatte le likadant som han har gjort sen flygplatsen.
Det var den bästa känslan jag någonsin känt.
Värmen spred sig i hela kroppen, och det pirrade från tårna till huvudet.
Imorgon..imorgon skulle jag få se Justin.
Efter ett tag tog jag snabbt upp min rosa lilla laptop från väskan och tweetade;
"We are in Atlanta now, and I'm the luckiest girl, tomorrow I'm going to ... @JUSTINBIEBER'S concert!! I got a meet & greet ticket by dad, thanks!"
Dagen gick snabbt, och på kvällen när jag låg i sängen snurrade allt i mitt huvud.
Imorgon.. kommer jag få krama Justin, jag kommer få prata med honom..
Jag trodde fortfarande inte att det var sant, jag kunde inte fatta att JAG skulle få krama självaste JUSTIN!
Ärligt så var jag sjukt nervös, jag tänkte på allt som kunde hända, att jag inte skulle få fram ett ord..
Jag gick upp från sängen och gick till min väska som jag inte hade packat upp än och rotade fram min Ipod.
ååh, pick me, en utav dom bästa låtarna!
Jag somnade med musiken i öronen, och vaknade av att somebody to love dunkade.
Solen lyste in genom föntrerna och gjorde så väggarna i mitt rum med blommor glittrade till lite extra.
Allt kändes perfekt.
Men för nån sekund kändes det som mitt hjärta slutade slå..idag ska jag träffa Justin Bieber..
2010-11-18 | 10:47:01 | Kategori: Never Say Never - Novell
♥EPISODE 1
okej biebs, nu tänker jag skriva det jag har börjat på, SEN VILL JAG ATT ALLA KOMMENTERAR VAD NI TYCKER!
för jag vill veta om den är värd att fortsätta på, i episode 1 är man ju såklart inte inne i novellen än, man förstår ju kanske inte riktigt vad den handlar om..
jag kanske lägger ut mellan 1-3 episoder om dagen, hoppas det blir bra..dom är inte speciellt långa, men då får ni något att längta efter :) (om den nu är bra)
haha enjoy..
för jag vill veta om den är värd att fortsätta på, i episode 1 är man ju såklart inte inne i novellen än, man förstår ju kanske inte riktigt vad den handlar om..
jag kanske lägger ut mellan 1-3 episoder om dagen, hoppas det blir bra..dom är inte speciellt långa, men då får ni något att längta efter :) (om den nu är bra)
haha enjoy..
EPISODE 1
En kall dag i november var det, det hade börjat bli väldigt kallt.
Första snön hade precis försvunnit, men det kom endå frost på kvällarna.
-hejdå mamma, ropade Emily när hon skulle gå till skolan.
Hon smällde igen ytterdörren och gick.
I öronen spelades Never let you go med Justin Bieber.
När man lyssnade på honom gick tiden så snabbt, och helt plötsligt var man i skolan.
Dagen gick ganska fort, vi hade ju trots allt bara 5 lektioner.
Det var purple day för Justin idag, alla beliebers skulle ha lila på sig, självklart hade jag det!
Jag hade min lila tröja som det stog Justin Bieber på, och lila underkläder.
På hem vägen fick jag skjuts av en kompis mamma.
Jag satte mig och pluggade på en gång när jag kom hem, verkligen det tråkigaste i världen.
*ring, ring*....*ring, ring*
-HALLÅ KAN NÅGON SVARA!? ropade Emily.
nehe..
-Hej det är Emily.
-Hej sweety, det är Katie!
Katie är min storasyster, hon är 24.
Själv är jag 15.
Våran pappa kommer från USA, atlanta, där han bor nu också, därför har vi brittiska namn.
Men ingen av oss har vart i USA hos pappa, han flyttade nyligen tillbaka dit, efter han och mamma skiljdes.
Han kommer därifrån innan, sen flyttade han till Sverige och träffade mamma, men som sagt så har han flyttat tillbaka precis.
-hur är det? frågade Katie.
-jora, jag sitter och pluggar.
-aha då ska jag inte störa dig, men är mamma hemma? jag har glömt mina nycklar till lägenheten så jag undrade om hon kunde komma med extra nycklarna.
-hon har kommit med nycklarna två gånger den här veckan Katie, du får hålla ordning på sakerna, sa Emily med lite ironisk röst.
-testa hålla ordning på allt själv, föresten så ringde pappa imorse och började prata om att vi kunde komma på sommarlovet, sa Katie.
-det är ju 7 månader kvar..
-ja men då har vi något att se fram emot!
-ah, men vänta så ska du få prata med mamma.
Jag började direkt tänka efter... JUSTIN skrek jag och satt och log som en idiot.
Han bor ju där, tänk om jag träffar honom, tänkte jag.
Ne.. inte en chans varför skulle jag göra det, dream on. sa jag för mig själv.
Jag kollade mig runt, gud vad härligt det var med alla posters, hans ansikte överallt..man blev så glad.
Jag kunde ana att mamma inte var riktigt övertygad om att hon ville att vi skulle åka själva till usa, men jag hade faktist 7 månader på mig att övertala henne så det skulle nog gå bra.
Katie är ju 24, och hon har varit utomlands själv förut.. så mamma är väl mest orolig över mig.. men jag är ju 15.
ungefär 7 månader senare.
*ring, ring*
Jag var snabb på att svara, -Hej det är Emily, sa jag lite anfått.
-Hej gumman!
Det var pappa, gud va skönt det var att få höra hans röst igen, trots att jag pratade med honom i telefon för bara några dagar sen.
Men dom flesta träffar ju sin pappa varje dag, och jag hade inte träffat han på över ett halvår.
-Hej pappa sa jag glatt.
-Hur är det med er där hemma?
-Jodå det är toppen fortfarande.
-Jag ser verkligen fram emot sommaren med er här, mina två änglar, sa pappa.
-Vi tycker också det ska bli jätte kul pappa!
-Du borde lugna ner dig lite med den där Justin Bieber sa pappa och skrattade till.
-haha vadå lugna ner mig? fnissade jag.
-Ditt rum Emily!?, dina kläder?.. allt.
-Haha pappa, jag lovar om du var en 15årig tjej skulle du också vara förälskad vid det här laget, sa jag.
-Jo möjligen.. om jag endå visste lite mer vem han var, förstår inte varför han är så speciell.. men det får väl du ta och förklara för mig om en vecka?
-Ohja det ska jag göra, var beredd på att svimma sa jag och kände hur lyckan av att bara tänka på Justin spred sig.
Dagen innan det var dags att åka kunde jag inte sova, klockan var redan halv ett.
Nu är det sommarlov, och det ska tillbringas i Usa, det kommer bli grymt tänkte jag.
Idag på skolavslutningen hörde jag att en tjej i min klass också skulle dit i någon vecka.
Jag låg och vred på mig ganska länge, men jag kunde inte somna..
Jag startade datorn, och loggade in på min twitter.
"I can't slepp, think I have to listen at @justinbieber to getting in slepp.." tweetade jag.
Jag stängde av datorn, och sen somnade jag ganska snabbt, utan att behöva sätta på Ipoden.
Dagen efter vaknade jag av att en bil tvärnitade utanför huset. Jag reste mig upp och kollade ut genom fönstret, det var Katie som kom i sin bil.
Jag flinade för mig själv, nu var det äntligen dags!
Jag och Katie skulle till pappa i Usa.
Jag hörde hur hon smällde igen dörren och började springa upp för trappan mot mitt rum.
Jag slängde mig på sängen igen, precis när hon öppnade dörren och började skrika.
-EMILY FATTA, VI SKA TILL USA!
-haha ja.. hej föresten.
-haha hej, fattar du hur glad jag är!? vi ska ha det så himla nice, typ sola on the beach every day you know sa hon och blinkade till med ena ögat.
-jo jag vet det kommer bli awesome! sa jag.
Katie var en utav dom personerna som betydde mest för mig. Hon har alltid stöttat mig, och jag kan verkligen prata om allt med henne. Hon är som en liten barnunge, springer runt och ser töntigt glad ut hela tiden, men på ett bra sätt såklart. -ska jag gå ner och fixa lite frukost till dig eller har du redan käkat? sa Katie. -jag kommer ner om en stund ska bara klä på mig och så sa jag och log över att hon alltid erbjöd sig att fixa allt åt mig.
Katie gick ner, och jag låg kvar i sängen en stund, men efter en stund gick jag upp igen. Jag gick in i min walk in closet och slängde på mig den rosa mjukisdressen, satte upp håret i en slarvig toffs, och gick ner.
-Har du packat? frågade Katie
-nepp, ska göra det..
